Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Amandah Andersson: Släpp skärmskammen och prisa paddan

Jag var ensam från start när jag, 21 år gammal, fick mitt barn. En på alla sätt underbar liten figur som gav livet en ny innebörd och gjorde kärlek till något ovillkorligt. Han älskade att amma, helst hela tiden, och dessvärre inte att sova, någonsin. Bara tanken på min bebis sömnmönster framkallar någon form av posttraumatisk trötthet.

Anmäl text- och faktafel

Där och då blev upptäckten av ”Stadens hjältar” räddningen. Animerade figurer kunde hålla min lite-mer-än-ettåring nöjd i en hel kvart. Utan den stillheten hade jag lösts upp i molekyler innan någon hunnit säga ”ekologisk puré”.

Gick jag emot WHO:s rekommendation, och lät min ettåring titta på en skärm? Samtalet från en socialsekreterare kan komma vilken minut som helst.

Idag är ”Stadens hjältar” passé. Netflix erbjuder annat intressant och som femåring behärskar barnet flera spel på en iPad. Efter middagen stänger han gärna in sig på mitt (varför aldrig sitt eget?) rum och spelar en stund.

Men vänta, va? Låter jag mitt barn spela? Varje dag? Gick jag emot WHO:s rekommendation, och lät min ettåring titta på en skärm? Samtalet från en socialsekreterare kan komma vilken minut som helst.

Forskare har slagit bakut om den ökade användningen av digitala medel bland småbarn. Detta har slagit rot i det samlade föräldrakollektivet och det har etablerats en tro om att våra barn blir hjärnskadade av att titta på skärmar.

Om skärmar har någon reell fysisk effekt på hjärnan, vet forskare däremot ganska lite om. Psykiatrikern Anders Hansen menar att mobilen utlöser ett belöningshormon som gör att vi känner oss tillfredsställda av telefonen. Annan argumentationen cirkulerar snarare omkring att skärmtiden tar tid från annat – som läxläsning, sömn samt både fysisk och social träning. Barns hjärnor är känsliga och formbara. Varenda minut räknas. En sekund i skärmen är en sekund utan alla dessa gåvor världen har att ge.

Föräldraskapets regelverk cirkulerar idag omkring tre centrala principer: närhet, närvaro och näring. Alltid mjuk och aldrig arg. Jobba heltid samtidigt som barnen aldrig behöver vara på förskolan efter klockan 15:00. Vi ska kratta löv och skura golv på barnens föräldradrivna förskola. Baka glutenfria rawkakor till fotbollsmatchen. Leverera hemlagad ekologisk middag på bordet.

Skärmskam är föräldraskapets flygskam, där varje minut framför en skärm ska kompenseras och motiveras.

Har du någonsin ett tonläge som är skarpare än Astrid Lindgrens berättarröst, har du utsatt ditt barn för ett trauma. Ger du ditt barn en kexchoklad i vagnen för att barnet inte ska förgås i den underbara hunger-och trötthetsstöten på väg hem från storhandlingen efter jobb och förskola, är du personligt ansvarig för att barnet dör i förtid av sockerchock.

Sätter du en padda i handen på ditt barn, har du nu närt ett litet oempatiskt stillasittande kolli, paketerad i ett skal av skinn, vid din barm. Ditt föräldraskap suger musten ur barnets livsglädje.

Skärmskam är föräldraskapets flygskam, där varje minut framför en skärm ska kompenseras och motiveras.

Det var några år sedan jag läste en text av Lotta Lundgren, där hon lyfte halvfabrikatets roll i kvinnans frigörelse från hemmet. Ansvar som att laga mat till familjen har traditionellt varit kvinnornas och att laga mat från grunden, tar tid. Den tiden när kvinnan befann sig inom hemmets väggar var dörren från köket svår att få upp. Fiskpinnar räddade oss därifrån.

I en tid då stress och utmattning bränner ut morsa efter morsa, är det kanske den stilla stunden då barnet nöffar i takt med Greta Gris eller slukas i Minecraftfantasi, som gör att vi bemästrar balansgången.

Därför tänker jag, efter att ha lämnat kastrullen där makaronerna kokat och stekpannan där falukorven stekts odiskade, lägga mig på soffan medan barnet får stänga dörren. Andas en stund. Föräldramaffian får ursäkta.