Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Amandah Andersson: Du kan inte bedöma verkligheten efter Netflix, Löfven

Onlinetjänster med stort utbud på serier har nått hela vägen till Rosenbad. Annika Strandhäll såg HBO:s Chernobyl och rasade mot kärnkraft. Nu verkar Stefan Löfven sett Störst av allt på Netflix. Det hade varit en underdrift att påstå att drogerna flödade, där Djursholms unga population gestaltades som ständigt höga, i den relativt populära serien.

Anmäl text- och faktafel

Denna insikt tog statsministern med sig när han talade om gängvåldet i en uppmärksammad intervju med DN. De rika ungdomars rus är beroende av de fattiga ungdomarnas blod. De droger som står i centrum i gängens våld i förorter bortom Djursholms murar, finns där på grund av pengarna som systemet omsätter. Pengarna tillhör lyxlirarna.

Faktum är att även om Löfven skulle få varenda snorunge i Djursholm att släppa kolan och sluta svälja piller, är inte problemet raderat – det är knappt reducerat.

Att skuldbelägga rikemansbarn för gängvåldet är en chimär. Men en som Löfven gärna vill klamra sig fast vid. När det är någon annans fel – allra helst när någon är rik på resurser – är det lätt att backa från ansvar. Ihop med illusionen om att det kapitalistiska systemet med internaliserade klassklyftor står ovan all politik, blir politiska instrument och åtgärder helt utan verkan. På så vis blir Löfvens åtgärder förgäves, så varför ens försöka?

Som det inte var nog med Djursholm, så attackerar nu Löfven ”partyknarkarna”. Medan han erkänner att krävs en politisk samling, lägger han ansvaret på individer som göder gängvåldet. Nej aldrig är det Stefan Löfven och hans regerings fel.

Den tilltro Löfven hyser till sin egen och sina kollegors förmåga att använda politiska verktyg i denna fråga, borde räcka för att ifrågasätta vad han en gör i Rosenbad.

Faktum är att även om Löfven skulle få varenda snorunge i Djursholm att släppa kolan och sluta svälja piller, är inte problemet raderat – det är knappt reducerat. När drogbruk är utbrett i alla klasskikt, bland alla inkomstgrupper, löser det väldigt lite.

LT:s granskning visar att kokain idag är en normaliserad och utbredd drog bland helt vanliga människor här i Södertälje, långt ifrån Djursholm. Kokainet har lämnat Stureplan och snortas av den alldeles vanliga arbetaren. Ökningen av just kokain kan inte förklaras av att rikemansbarn är extra köpstarka under högkonjunkturen – Robert Kronstrand vid Rättsmedicinalverket lyfter hypotesen att ökningen beror på spridningen i allt fler kretsar.

Det är inte lika enkelt att skylla på någon annan, när ”någon annan” är en timvikarie från Rinkeby, vars goda vän dog av en överdos för ett par veckor sedan.

I Sverige är drogrelaterade dödsfall många och det är inte Djursholmsungar som dör. Om Löfven verkligen vill anamma en klassanalys, borde han bredda sitt omfång och förslagsvis lyssna på Folkhälsomyndigheten, som uppger att narkotikabruk är störst bland arbetslösa, eller de som är subjekt för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta är grupper Socialdemokraterna traditionellt säger sig värna om.

Det är inte lika enkelt att skylla på någon annan, när ”någon annan” är en timvikarie från Rinkeby, vars goda vän dog av en överdos för ett par veckor sedan.

Stefan Löfven har inte tid med det här käbblet, för här finns två saftiga utmaningar att tugga i sig. Den första är att minska narkotikabruket. Den andra är att upplösa gängen och deras våld. Krig om narkotika är en helt relevant faktor i bråkiga gängmiljöer, men dynamiken är mer komplex än så.

Ingen från Djursholm kan beskyllas för att kvinnan som, med sin lilla bebis i famnen, avrättades på öppen gata i Malmö.