Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amandah Andersson: Det finns inget kontroversiellt i att vara en rövhatt

Annons

Man snubblar på dem titt som tätt: de som är kontroversiella, de som ”rör om i grytan”. Som talar klarspråk. Ofta på Twitter. Nu stormar det lite extra omkring den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali, som fler än en gång uppmärksammats för sina tweets.

Anmäl text- och faktafel

Medan politiska läger, ofta med någon ledarskribent som fanbärare, krigar om vem som egentligen håller lägst tonläge, ska jag inte vara en sämre kålsupare och lufta mina tankar.

”Behandla andra som du vill bli behandlad själv” är en fras många av oss som gått i svensk skola, och mycket möjligt skola i något annat land, känner till. Om det var något jag lärde mig av att jobba i bar, är det att jag var väldigt dåligt upplagd för en konstruktiv diskussion när en full galning står och skriker på mig.

Twitter är som en bar, där dessa fulla galningar hänger helt utan uppsyn och spyr ur sig ord de aldrig skulle drömma om att uttrycka när de var nyktra, det vill säga när de lämnat det virtuella rummet.

Pinsamt blir det för den fulla galningen när vi springer in i varandra på Ica senare; fyllot känner igen mitt ansikte, hen varit arg på mig där i lördags. Varför och till vilken nytta, kommer hen inte ihåg. En sak är säkert: när fyllot nyktrat till skriker hen inte på mig längre. Det hade ju varit ociviliserat.

Twitter är som en bar, där dessa fulla galningar hänger helt utan uppsyn och spyr ur sig ord de aldrig skulle drömma om att uttrycka när de var nyktra, det vill säga när de lämnat det virtuella rummet. I fysiska rum, då du ser hon som du kallade något ord som gav dig 682 likes av roggepogge12345, kommer du inte gå fram till denne och skrika ”Din felknullade idiot”.

Uppförandekoder på sociala medier skiljer sig åt från de som finns i sociala fysiska integrationer. Inte för att människor inte beter sig illa även utanför cyberrymden: men tyckte någon ärligt att det kändes som en ”uppfriskande fläkt” med Olle som skrek ”Hora!” efter någon i korridoren, eller Lisa som viskade ”Åk hem till ditt land, apjävel” till en klasskompis?

Sedan har vi alla såklart träffat snubben som utger sig för ”att gilla att provocera” på fest. Han brukar sedermera stanna på nivån ”hästar finns inte” och den enda som egentligen blir provocerad är han själv, för att världen inte förstår hur kontroversiell han är.

Nu innehåller inte alla dessa tweets som kan anklagas för att elda på detta debattklimat, där klimatkrisen minst sagt är akut, ord som ”hora” (även om synonymer förekommer). Däremot har debatten lämnat all form av konstruktivt syfte och snarare handlar om med alla medel förminska sina motståndare. En härskarteknik som till och med Göran Persson haft svårt att behärska. Flumskolan har gött kreativitet – här skördas lärdomarna i jakten på nya ord, som används i förlöjligande syfte. Denna metod har alla politiska läger anammat.

Bali, eller ”högern”, ska inte ges ensamt ansvar för klimatet på Twitter. Det krävs en kollektiv skärpning.

Utan nyansering och olika åsikter sker ingen politisk utveckling. På personligt plan är det nyttigt att konfronteras av perspektiv som en aldrig övervägt, eller ännu bättre, som strider helt mot ens egna sympatier. Att läsa sjutton synonymer för ”pucko” i en tråd ger en väldigt låg utdelning när det kommer till konstruktiv debatt och utveckling.

Fyndigheter och retorisk konst gör samtal lite mer underhållande; men låt det stanna vid just underhållande utan att gå över gränsen till förnedrande. Bali, eller ”högern”, ska inte ges ensamt ansvar för klimatet på Twitter. Det krävs en kollektiv skärpning. Synonymer till ”pucko” är inte fyndigt och det finns inget kontroversiellt i att vara en rövhatt.

Annons