Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

35 år sedan - historien om första SM-guldet

SBBK hade etablerat sig i högsta serien. Tagit sig till final två gånger och vunnit svenska cupen. För tioåriga SBBK saknades något, ett SM-tecken. Det här är historien om SBBK:s första SM-guld, 1978.

Annons

När stadens ishockeylag SSK gjorde en katastrofal säsong som slutade med avsked från högsta serien för första gången någonsin, stod allt hopp om en sporttriumf till basketlaget SBBK.

Året var 1978 och SBBK fyllde tio år. Säsongen innan hade man verkligen slagit sig in bland de stora, då man både vann svenska cupen och serien men föll vid målsnöret i finalen mot Alvik. Denna säsong var laget ute efter revansch.

Inför säsongen hade man ordnat med en ny coach, Tom Quinn som tagit över efter Jim O´Keefe. Man hade även värvat två amerikaner, Glenn Berry och Lawrence McCray.

I deltagandet av cupvinnarcupen tog man sig vidare till kvartsfinal som avgjordes genom ett gruppspel med två grupper och fyra lag i varje. Tråkigt nog försvann semifinaldrömmen ganska tidigt men segern mot storlaget Barcelona firades som ett guld.

Uttåget i cupvinnarcupen följdes upp av att Solna slog ut SBBK i svenska cupens semifinal. Efter att första matchen slutat 100-91 till Solna var man tvungen att vinna med nio poäng i returen men förlorade även det andra mötet, 77-85.

I serien gick det bättre för SBBK. Samtidigt som herrarna säkrade andra platsen vann damerna sitt andra guld genom att slå Uppsala med 77-62 och returen med 69-67. Efter 22 omgångar stod det klart att Alvik vann serien med 38 poäng. SBBK tog hand om andraplatsen med 32 poäng insamlade. SBBK fick i sin semifinal möta Solna som slutade på samma poäng som SBBK medan Helsingborg som knep fjärde platsen med sina 30 poäng fick möta serievinnarna i den andra semifinalen.

I första semifinalen blev Jonte Karlsson hjälte när han, efter att Solnas Roscoe Pondexter fått en foul med åtta sekunder kvar, sänkte två straffkast och gav SBBK segern med knapp marginal, 93-91.

Andra semifinalen slutade i kaos. Förvirringen var total. Ingen visste om slutresultatet var 104-102 till Solna eller om Glenn Berrys sista poäng gav förlängning. Funktionärer och publik sprang runt som yra höns på plan, efter en kvarts dividerande bestämdes det att det skulle bli förlängning. Då hade Solna redan gått och duschat, därmed dömdes segern till SBBK.

I tredje mötet lagen emellan vann Solna efter att Werner Schaffer avgjorde mötet med en trepoängare när tre sekunder av matchen återstod vilket betydde 89-87 till Solna. SBBK återhämtade sig dock snabbt och laget vann mötet efter med övertygande 97-79 och därmed fick man sin revansch mot Solna efter förlusten i svenska cupen.

SBBK var alltså i final mot Alvik igen. Alvik tog sig vidare till final genom att slå ut Helsingborg i tre raka matcher och det blev samma final som 1976 och 1977. Den stora frågan var om det nu skulle bli tredje gången gillt för Södertäljeklubben eller en ny förlust.

Inför finalen berättade Glenn Berry att han skulle bli musiker efter SM-guldet.

- Jag tycker om att göra människor glada. Förhoppningsvis ska jag kunna fortsätta med det och då igenom musik eller film berättade Berry till LT.

Hur det gick med det planerna har vi ingen information om men i en intervju 2007 tränade han sin sons basketlag och arbetade som busschaufför New York.

Alvik vann det första mötet med övertygande 102-86. Men SBBK gav verkligen svar på tal i andra mötet. När 3.49 av matchen återstod hade SBBK ledningen med knappa 81-78. Sedan kom rycket alla hoppades på och sifforna slutade med hela 98-82.

Alviks coach Ivan Duncan berömde Lawrence McCray efter matchen.

- Är det någon som har numret till McCray? Han får gärna spela med oss. Han var helt otrolig och omöjlig att stoppa med schysta medel. Vilken lirare!

Alvik var verkligen svåra att slå på hemmaplan. Men i möte tre var SBBK verkligen nära. Tråkigt nog tappade man bort chansen och bollen när 1.36 av matchen återstod. Alvik kunde istället hålla undan och vinna med 78-75.

"Sköna Gröna" hade dock valt att inte packa ihop för säsongen. I fjärde mötet hämtade SBBK in ett underläge på 2-9 till 30-19. Varje grej gick hem. Distansskott och returerna, allt i ett rasande tempo. Det som slutligen avgjorde mötet var när Alvikstjärnan Earl Williams blev utfoulad 5.25 från slutet vid ställningen 84-84. SBBK kunde hålla undan och vinna med 94-92 och jublet från de 2500 i publiken i Scaniarinken visste inga gränser.

Alla experter som tippat 3-0 i matcher till Alvik innan finalserien fick nu äta upp sina ord. Efter de fyra mötena var poängställningen 354-353 till Alvik. Jämnare kunde det inte bli.

Inledningen av den femte finalen var för SBBK-supportrar en fröjd för ögat. SBBK gjorde 10-0 innan Alvik vaknade till och fick igång deras skytte. Vid halvtid hade Alvik ätit upp SBBK:s ledning och på tavlan stod det 36-36 och spänningen kunde inte bli högre än bland de 2691 personerna som kollade matchen på plats.

Sedan hände det, i andra halvlek ryckte SBBK ifrån och i slutminuterna gick spelarna runt och smålog med hela ansiktet. En del försökte hålla färgen men visste ändå att guldet var i hamn.

Klockan var 20.37, måndag den 17 april 1978. Signalen ljöd i Eriksdalshallen. Den femte och avgörande matchen mellan Alvik och SBBK var över. På läktaren utbröt rena karnevalscenerna. Spelare, ledare, och ditresta SBBK-supportrar vältrade sig i lycka efter att SBBK vunnit sista matchen med 85-72. Efter en fantastisk underhållande och jämn matchserie stod det alltså klart att SBBK vunnit sitt första SM-guld.

Ordförande Benny Johansson pendlade under matchens gång mellan hopp och förtvivlan och när det var dags för slutsprutet av matchen fanns han inte på plats inne i arenan.

Han var så nervös att han stod utanför med fingrarna i öronen.

- Jag har inte kunnat äta och sova. Jag har drömt om detta i 16 år. Jag har nått mitt livs mål. Det första och det största. Kanske även det sista. Jag är för glad för att tänka på det just nu, sa en överlycklig Benny Johansson till LT.

Annons