Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

30 år sedan SM-guldet: ”Hade många tjuriga jävlar"

Ett stridsvilligt lag med många ”tjuriga jävlar” och en enorm kamratskap. Det är vad hjältarna minns av SSK:s guldsäsong 1985. I dag är det 30 år sedan dess.

Himmelstalundshallen i Norrköping den 24 mars 1985. SSK besegrade Djurgården med 6–3 efter att i andra perioden ha tagit över matchen helt. Därmed vann SSK sitt sjunde SM-guld efter 3–2 i matcher. 

I dag, 30 år senare, är SSK:s status som elitklubb hotad. Men då hade klubben ett fruktat topplag och blev bäst i landet.

Men finalserien mot Djurgården blev en hård drabbning. Inget av lagen lyckades vinna på hemmaplan, och när den femte och avgörande matchen spelades ställde båda lagen upp med sina bortatröjor.

Efter en jämn första period spelade SSK ut Djurgården och gick från 2–1 till ställningen 6–2 inför sista perioden.

– Vi hade en ganska stor ledning inför sista perioden så det gällde att inte gå bort sig och släppa in Djurgården i matchen. Det var stor fokus på nästa byte hela tiden, minns Leif R Carlsson, i dag 58, och då forward i SSK.

I mål för SSK i finalmatcherna stod veteranen Hardy Åström. Han hade kritiserats inför säsongen som ”för gammal”, då han värvades från Modo.

Men han klev fram när det behövdes som bäst och gjorde en jättepresentation.

I finalens sista period avlossade Djurgården 21 skott men bara en enda puck gick förbi Hardy, som var en av de stora matchvinnarna i SSK.

I dag 64-årige Åström, som bor utanför Örnsköldsvik, minns känslan vid slutsignalen:

– Den var helt underbar. Vi hade väntat hela säsongen på ögonblicket, säger Hardy.

Det han minns starkast från säsongen var den stora kamratskapen och viljan att vinna.

– Det fanns så många vinnarskallar i laget, säger Hardy Åström.

Anders Eldebrink, som fick Guldpucken som Sveriges bästa hockeyspelare efter guldsäsongen 1985, håller med Hardy:

– Det fanns många tjuriga jävlar i laget. Och många ledartyper, som ”Säcken” (Hans Särkijärvi) och Wallin (Peter), Glenna (Glenn Johansson), Hardy ... Ja jag själv också, säger Eldebrink, i dag 54 år och tränare för ett lag i Schweiz högsta liga.

– Vi hade alla ingredienser som krävs, alla femmor var ett hot. Och vi hade en otrolig stridsvilja. Det var inte mycket pengar man fick för att spela då, utan drivkraften att vinna var det som motiverade oss och tog över helt och hållet, minns Anders Eldebrink.

Han minns också hur han reflekterade över att han som lagkapten fick lyfta SM-bucklan i sin moderklubb:

– Det var något jag tänkte på där och då. Det är väldigt få som får hålla pokalen i sin egen klubb. Det var jävligt roligt för mig, minns han.

SSK hade 13 nyförvärv när säsongen började, inräknat juniorer som lyftes upp i A-laget. Att alla starka viljor kunde svetsas samman till ett lag, hyllar Anders Eldebrink dåvarande tränaren Timo Lahtinen för.

– Timo var bra på att få ihop färdiga spelare till ett lag. Han skapade lagkänsla och fick alla att känna sig nöjda även om inte alla fick spela så mycket. Alla spelare hade också en bra inställning, och böjde sig för lagets skull, minns Eldebrink.

När segerjublet i rinken lagt sig något och intervjuer var gjorda gick resan tillbaka till Södertälje där spelarbussen fick poliseskort in till centrum.

– Det minns jag. Det var häftigt! säger Hardy Åström.

– Vi hade otroligt roligt i bussen tillbaka till Södertälje, minns Leif R Carlsson och fortsätter:

– Först åkte vi till Skogshöjd och efter det var vi på ett diskotek i centrum som Roffe Ladinger drev (och som i dag driver Mollys i Axa sports center), minns han.

Även Hardy Åström minns firandet väl:

– Vi firade i bussen från Norrköping, därefter blev det fest på Skogshöjd. Vilken fest! Den höll på långt in på små timmarna, minns han.

För många av spelarna var det karriärens största ögonblick, och för SSK var en 29 år lång väntan på SM-guldet till ända.

Leif R Carlsson minns hyllningarna:

– Vi fick en guldmedalj av hockeyförbundet, och vi hade segerpremie från klubben på 50 000 kronor per spelare. Vi blev också alla dubbade av Södertäljes kommunalråd (Hasse Mattsson) som ”Södertäljeambassadörer” Och så låg man väl bra till hos tjejerna i Södertälje kan jag tänka mig, säger Leif.

Bästa målskytt för SSK under säsongen var Conny Jansson, totalt 28 mål. Poängkung blev Glenn Johansson, som stod för hela 61 poäng under säsongen – 17 mål och 44 assister.

Läs mer om SSK:s guldsäsong 1985 på Nostalgibloggen