Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

25 år sedan kraschen i Gottröra

I dag för precis 25 år sedan lyfte SAS flight 751 från Arlanda på väg mot Warszawa via Köpenhamn. En kvart senare stod passagerare och besättning på en åker i Vängsjöberg och förundrades över att de levde. Bredvid låg flygplanet i tre delar. NT:s lokalredaktör i Rimbo Sofi Piehl var den första journalisten på plats.

– Grethel Hjuberger (än i dag reporter på NT) var hemma med barn och hade polisradion på. Hon ringde till lokalredaktionen och sa att det hade gått ner ett plan i Gottröra, och jag åkte efter bilarna hit. Det var läskigt att komma hit, jag var förberedd på vad som helst. Det kunde ju vara döda människor överallt, säger Sofi Piehl.

Som den första reportern på plats kunde hon snart konstatera att så inte var fallet. Rapporten från Statens haverikommision skulle senare visa att två tredjedelar av alla ombordvarande klarade sig med lindriga skador, och att många inte fick några fysiska skador alls. Men här fanns också åtta allvarligt skadade, varav en kvinna som blev permanent rullstorburen.

Olyckan krävde dock inga dödsoffer, vilket gör att den ibland har omtalats som ett mirakel.

Sofi Piehl tog fram kameran och fotograferade karavanen av människor som gick över åkern insvepta i räddningstjänstens filtar, och befälhavaren med blod i ansiktet. Hon klättrade upp på flygplansvraket och tog bilder in i kabinen. Det var Rimbos räddningstjänst som var på plats, vilket underlättade eftersom de kände Sofi Piehl sedan tidigare.

– Jag var runt på platsen ganska länge, och när jag kände att jag hade funnits här länge nog och började gå härifrån, började de komma med avspärrningar, säger Sofi Piehl.

Vad tänkte du då, när du förstod att du hade hamnat i en stor nyhetshändelse?

– Samtidigt som man som journalist inser att man håller på med sitt livs största grej så kan man ju gräma sig lite över att man råkar jobba på en väldigt liten tidning. Olyckan inträffade på en fredag och tidningen kom inte ut förrän på måndagen. Det fanns ju ingen webb eller någonting, så det var ingenting att göra åt, säger Sofi Piehl.

Vid sidan av åkern ligger en röd liten stuga, dit passagerare och besättningsmän själva hade sökt sig. Där bodde Liv Westermark med sin dåvarande man Johan Forsberg.

– "Ta på dig kläderna, det ligger en DC-9 i åkern!" ropade min man. Jag glömmer det aldrig, säger Liv Westermark.

En liten stund tidigare hade det unga paret blivit väckta, inte av flygkraschen några hundra meter bort utan av dörrklockan.

– Där stod en man i slips men ingen kavaj, han var blodig och jordig och luktade av flygfotogen. "Hej, vi har störtat med ett plan på väg till Köpenhamn. Jag tror att alla lever, men en sitter fast och kan inte komma loss. Kan jag få låna telefonen och ringa 90 000?" sa han, berättar Liv Westermark.

Det blev hon själv som till slut lyckades ringa larmsamtalet, efter att telefonlinjerna först hade varit blockerade av andra boende i trakten som hade hört när flygplanet gick ner och undrade vad som stod på. Efter 20 minuter kom den första helikoptern, och under tiden försökte Liv Westermark och hennes man ta hand om de skeppsbrutna så gott de kunde.

– Jag tog in dem i vårt hus och såg till att de fick värme. Det var helt overkligt, men en fantastisk historia ändå. Först senare har jag tänkt på hur det skulle ha varit om alla hade dött. Det hade ju varit sorgligt att bo här då, säger Liv Westermark som än i dag bor kvar i Vängsjöberg om än i ett annat hus.

Olyckan i Gottröra

Klockan 08.48 på morgonen den 27 december 1991 lyfte ett SAS-plan av typen DC-9-81 från Arlanda flygplats med destination Warszawa via Köpenhamn. Ombord fanns 123 passagerare och sex besättningsmän. Nästan genast efter start hördes flera smällar i kabinen som upplevdes som kraftiga inbromsningar. Is hade lossnat från vingarna och sugits in i motorerna vilket i sin tur hade orsakat så kallad motorpumpning.

Efter bara en dryg minuts flygning hade båda motorerna slutat att fungera, och besättningen började förbereda nödlandning. Dagen var mulen, men när planet bröt igenom molntäcket upptäcktes en åker i nästan rakt kurs. Med hjälp av ett ingripande från en ledig pilot som flög med planet lyckades besättningen nödlanda på åkern, belägen i Vängsjöberg i Gottröra socken.

Planet röjde en gata genom skogen, kanade 110 meter över åkern, förlorade en vinge och bröts i tre delar. Däremot utbröd inga bränder, och alla 129 ombordvarande överlevde.

En utredning från Statens haverikommission kom fram till att olyckan hade orsakats av motorpumpningen, och att piloterna saknade utbildning att hantera densamma.

Källa: Rapport C 1993:57, Statens haverikommission