En svensk mjölkgård med tillhörande växtodling behövde 1996 förhålla sig till 278 regler. Trots att regelförenklingar länge har varit på agendan så hade reglerna på kort tid till 2021 ökat för mjölkgårdar till 654 som tillsammans hanterades av 15 olika myndigheter.

En av reglerna som kan förenklas handlar om biotopskydd. Biotopskyddsområden är typer av element som på grund av sina egenskaper är värdefulla miljöer för hotade djur- eller växtarter. Det fastslår Miljöbalkens sjunde kapitels elfte paragraf. Åkerholmar och odlingsrösen i jordbrukslandskapet räknas som sådana.

Vi delar den uppfattningen, men tillägger att många av de biotopskyddade elementen är miljöer som historiskt skapats av markägaren själv, till exempel stenar som lagts i en hög när man rensat åkermarken, som sedan blir ett biotopskyddat röse.

Det är i dag möjligt för markägare att bli beviljad dispens från det generella biotopskyddet för att få göra vissa åtgärder, såsom igenläggning av diken. Men processen kring en dispensansökan är komplicerad och långdragen. Dessutom är reglerna om generella biotopskydd stundtals försvårande för möjligheterna att bedriva en rationell och aktiv jordbruksverksamhet och kan även vara ett påtagligt hinder för många lantbrukare och innebär en rättsosäkerhet.

Vi menar att det är otydligt vad som i praktiken omfattas av det generella biotopskyddet och att definitionerna är svåra att tolka i verkligheten. Till exempel behövs det tydligare klassificering av diken, som markägare kan känna sig trygga med till att göra rätt bedömning. Detta kan innefatta: vilket krav behövs på maxvattenföring, vilken vegetation som kan finnas i närområdet, hur brett diket behöver vara för att markägare kan göra rätt och så vidare.

LRF Mälardalen anser att vägen framåt är ett generellt undantag från dispenskravet för igenläggning av mindre diken. Myndigheter behöver börja skilja på diken och diken. Ett rätat och erosionsbenäget mindre dike som inte är vattenförande till stora delar av året, hyser inte höga naturvärden och saknar den mångfald som lagen avser att skydda. Dessa diken försvårar livsmedelsproduktionen samt bidrar till ett onödigt näringsläckage. Det går att tillgodose biotopskyddets syfte och samtidigt rörlägga delar av dessa diken.

Det finns lägen då markägare kommer att behöva ta hänsyn till kultur- och naturvärden och då dispenser krävs från länsstyrelsen. Därför behövs tydlighet i bedömning av mindre diken. Det måste bli lättare att göra rätt och genom det minska administration och regelbörda.

Cassandra Bjelkelöv Telldahl

ledamot, styrelsen för LRF Mälardalen