Öppet brev till Sveriges försvarsminister Pål Jonsson (M).

Sveriges beredskap är inte bara det militära försvaret. Det handlar också om att säkra försörjningen med livsmedel i händelse av en blockad. Sedan urminnes tider är en livsmedelsblockad ett av de effektivaste sätten att tvinga en fiende till förhandlingsbordet. Och metoden tillämpas än i dag – även om de krigen just nu känns avlägsna för oss i Sverige.

Enligt statistik är Sverige självförsörjande med livsmedel till 50 procent – vilket redan det är illa i händelse av en blockad. Tittar man närmare på saken blir det betydligt värre eftersom jordbruket som det ser ut i dag är mycket sårbart och beroende av import av en mängd resurser. Och en svensks matvanor är i dag mycket långt från det som är möjligt att upprätthålla i händelse av en blockad.

Sveriges lantbruk har under en lång rad år monterats ned och lönsamhet har varit beroende av just in time-leveranser. Så ser hela kedjan ut från jordbruk till butik. Råvaran transporteras kors och tvärs över landet och över hela jorden eftersom förädlare specialiserats på global nivå. Det är ett extremt sårbart system.

Allt detta säger att om kriget verkligen skulle komma till Sverige med en blockad mot import så blir livsmedelsförsörjningen en kritisk fråga. Vilket borde ha varit högaktuellt under den stora militärövningen Aurora 2023.

Under första världskriget svalt många svenskar. Till andra världskriget hade landet lärt den läxan och satt upp ett avancerat system med både lagring, ransonering, civilt engagemang av alla kvinnor som lämnats att ta hand om landet medan männen var inkallade i beredskap och med lantbrukare, slakterier, mejerier, kvarnar och lokala butiker. Dessa kunde klara livsmedelsförsörjningen under hela kriget. Ingen lyx. Men ingen svält heller.

Det är detta system som sedan 1990 monterats ned. Det finns inte längre.

Vi ekologiska lantbrukare och engagerade med Diet for a green planet vet ungefär hur ett sådant system kunde byggas upp igen. Men ekonomin har krävt av lantbrukare att gå i rakt motsatt riktning och maten har ständigt prioriterats ned och blivit allt billigare på bekostnad av matsäkerhet, miljö och hälsa tills vi hamnat i den situation vi är i i dag där de flesta svenskar saknar vana med i verklig mening lokalproducerade livsmedel. Inte bara beredskapen har monterats ned utan hela den lokala infrastrukturen. Därför förstår inte heller vi hur det ska kunna bli något annat än kaos om Sverige faktiskt råkar ut för en blockad.

Blir lösningen att kasta in handduken och ge upp så att fienden löser blockaden? Eller ska vi bara hoppas att de globala handelsvägarna fortsätter att vara nästan lika öppna som nu även om det nuvarande kriget inte tar slut utan i stället vidgas till en riktig stormaktskonflikt?

Eller finns det äntligen seriösa planer på att tillsätta tillräckliga resurser till att bygga upp ett hållbart matsystem med lokal biologisk kvävefixering och lokalt civilt samarbete kring livsmedelsförsörjningen och för hur landsbygden i en riktig kris ska kunna hantera den ström av människor från storstäderna till landsbygden som en långvarig kris för med sig?

Eva von Heideken

lantbrukare och ordförande Ekologiska lantbrukarna i Sörmland

Hans von Essen

agronom, verksamhetsledare stiftelsen Beras International