Som anhörig till en person som ansökt om stöd från kommunen enligt LSS i socialtjänstlagen frågar jag mig om inte kommunen bryter mot nämnda lag.

Följande har hänt: NN söker stöd från kommunen enligt lagen om särskilt stöd och service (LSS) i socialtjänstlagen. Kommunen avslår. NN överklagar hos Förvaltningsdomstolen. Domstolen begär in yttrande från kommunen. I detta framför förvaltningen en mängd påståenden om NN som är fullständigt gripna ur luften. När man som anhörig läser yttrandet frågar man sig om det inte är en helt annan person som avses. Ansvarig för yttrandet har aldrig träffat eller pratat med NN.

Uppenbarligen har yttrandet kokats ihop bakom skrivbordet för att domstolen bara måste avslå överklagandet. Att ingenting sedan stämmer i det bekymrar tydligen inte kommunen. Frågan man ställer sig är om det här är ett sanktionerat arbetssätt som den kommunala socialförvaltningen tillämpar. Hur många är det i så fall inom kommunen som borde ha full rätt till assistans men blivit nekade? Kommunen har själva utarbetat riktlinjer för handläggning av insatser enligt LSS till vissa med funktionshinder. I det här fallet har ärendet handlagts totalt i strid med detta.

Är det kanske ett sanktionerat arbetssätt att hitta på saker om en som söker lagstadgat stöd från kommunen enbart i avsikt att den sökanden ska få avslag i domstolen. Man skyr uppenbarligen inga medel för att slippa hjälpa en person med funktionshinder trots att det finns en lag som anger att man är skyldig att göra detta. Man ifrågasätter till och med läkarintyg.

Ärendet i domstolen borde därför inte handla om att NN har rätt till det ansökta stödet utan om inte kommunen bryter mot lagen.

Läskunnig