Kent Holmström skriver (LT, 26 april) om att Vänsterpartiet står upp för lokförarna: ”Vem som helst som rest med kollektivtrafiken i Stockholms län kan vittna om situationer där passagerare agerat hotfullt eller förvirrat och där närvaron av tågvärdar varit avgörande för att resan skulle kunna fortsätta smidigt”.

Det stämmer inte. Möjligt att det någon gång för länge sedan kan ha gjort det och särskilt då på Järnapendeln där tågvärdarna jobbade som konduktörer. Men sedan skulle inte de heller beblanda sig med oss som reser. Vad tågförarna protesterar mot och den säkerhet de pratar om är deras egen känsla av obehag att de nu ska förlita sig till kameror på olika vinklar under färden i stället för en tågvärd som sitter där i mitten och kommenterar.

Passagerarnas säkerhet under färden vad gäller olika incidenter har inte tågvärdarna att göra med. Då kan de frivilliga rödklädda trygghetsvakterna komma och patrullera, man kan ringa till det där trygghetsnumret som finns fastklistrat på vagnväggarna och medpassagerare kan hjälpa till. Annars får man ringa 112. Tågföraren kör, inget annat. Hen har dessutom också uppbackning från sambandscentralen hela tiden om något skulle inträffa eller om hen är osäker.

Vi har säkert alla varit med om situationer där vi blivit instängda i pendeltågen länge då det inträffat växelfel, tåget har blivit strömförande på grund av att en ledning har ramlat ner på taket eller annat. Men aldrig några regelrätta våldsdåd. Nu är den vanligaste orsaken brist på personal, det vill säga att tågförarna vägrar att komma till jobbet. Då har vi alltid fått ta hand om oss själva i vagnarna. Det har inte kommit någon tågvärd fast någon passagerare flippar ur och får panikångest, ont i magen eller annat. Då har vi tagit hand om varandra. Tågvärdarna har lyst med sin frånvaro. De har suttit i sin egen kupé och fört dialogen med den uttråkade tågföraren som väntat på klarsignal. Så Kent Holmströms påståenden är tagna ur luften.

Nu skulle det komma lite trygghetssatsningar för oss som reser i det nya avtalet. Vi får se om man kan ha en mindre grupp tågvärdar som i så fall skulle arbeta som konduktörerna gör på fjärrtågen och inte isolerar sig i sin egen kupé. Men dit är det långt. När så många instanser har sagt sitt och fler gånger dessutom så måste tågförarna lyssna på dem.

Snart har vi de förarlösa tunnelbanetågen här och fortsättningen till det blir pendeltågen. Jag hoppas att den tiden kommer snart.

Päivi Rissanen

en som åkt Södertäljependeln sedan 1978 i stort sett dagligen