I förra veckan fick vi i Region Stockholm uppleva något som snarast påminner om en krigssituation – i väntan på Putin ...

Många människor har haft svårt att komma i tid till sina arbeten eller hämta sina barn från förskolan. Vad den samhällsekonomiska notan till slut kommer att hamna på står skrivet i stjärnorna.

Vissa funktioner – som energiförsörjning och allmänna transporter – mår bra av att drivas i samhällelig regi. Sedan må de konservativa krafterna sjunga marknadens och privatiseringens lov så mycket de behagar. Pendeltågstrafiken fungerade helt klart bättre med SJ som underleverantör än MTR.

Mitt första förslag går ut på att tillsätta en haverikommission för att ta reda på vad som hänt. Hur kunde det Hongkongbaserade MTR få fler kvalitetspoäng än SJ vid utvärderingen? Hur beroende är MTR av det kinesiska kommunistpartiet, som fullföljer kejsardömets globala ambitioner? Varför tillåts MTR att föra en personalpolitik som hör hemma i ett annat sekel och en annan världsdel? Hur ska ansvaret fördelas mellan regionalpolitikerna och MTR? Och så vidare.

Vad striden nu handlar om är tågvärdarnas vara eller inte vara. Den allmänna opinionens inställning tycks, såvitt jag kan bedöma, vara att starka skäl talar för ett bibehållande av tågvärdarna. Majoriteten i regionfullmäktige är uppenbarligen av en annan uppfattning – en inte ovanlig konflikt mellan folkviljan och den parlamentariska demokratin. En möjlighet, och det får bli mitt andra förslag, är att anordna en regional folkomröstning i frågan om tågvärdarna.

Saknas juridiska förutsättningar för en sådan folkomröstning finns alltid möjlighet att ta till en speciallagstiftning.

Sannolikt vill länsborna behålla tågvärdarna. I nödfall är man nog också beredda att acceptera en mindre taxehöjning, om något sådant skulle bli aktuellt.

Det kan tyckas att det här handlar om att skjuta mygg med elefantbössa, men att få pendeltågstrafiken att fungera är ingen liten oviktig fråga – tro mig.

Thorwald Tilman

styrelseedamot i Föreningen Gnestapendeln