När personal på en skola får vetskap om att en elev känner sig kränkt ska det utredas skyndsamt. Målet är att barnen ska känna sig trygga i skolan.

– Om berättelserna går helt isär måste man ändå utgå ifrån den som känner sig utsatt, och rikta in sig på vad som kan göras för att eleven ska känna sig trygg i skolmiljön, säger Rebecka Hjortronberger.

Tony Yakoub och Nada Abdul Ahad har en son som kom hem med blåmärken från skolan, som sonen menar orsakades av en lärare. Nellie Jemn har en son som har misshandlats två gånger i skolan. Ingen av dem känner sig trygga med sina barns skolgång. Rebecka Hjortronberger kan inte uttala sig om specifika fall, men menar att huvudmannen, alltså kommunen, kan konstatera brister som skolan ska åtgärda.

– Föräldrar, elever och andra för den delen har också möjlighet att vända sig till Skolinspektionen om de anser att det finns brister.

Hur viktig barnets berättelse av händelseförloppet är, beror på hur gammalt barnet är. Om det rör sig om förskolebarn är det ofta föräldrarna som får föra barnets talan, berättar Hjortronberger.

– I grundskolan ska man absolut ta hänsyn till barnets upplevelse och barnets bild av vad som har inträffat, liksom att man ska ta in alla inblandades upplevelse.

Skolan ska vidta åtgärder för att få stopp på kränkningarna.

– Alla skolenheter ska jobba förebyggande för att kränkningar inte ska förekomma. I de fall då kränkningar förekommer ska man vidta åtgärder, det kan vara alla möjliga typer av åtgärder beroende på vad det gäller.

Nellie Jemns andra son har stängts av från skolan vid två tillfällen, någonting som skolan har rätt att göra för att säkra andra elevers trygghet och studiero, berättar Hjortronberger.

– Man ska inte släppa den eleven under avstängningen utan aktivt arbeta med en plan. Hur säkrar vi alla elevers trygghet och hur gör vi så att eleven passar in i klassen? Man måste hitta en lösning som fungerar.