En man i 50-årsåldern (Tullinge) avrättades brutalt här om veckan, två kvinnor innebrändes (Alby). De var inte involverade i de kriminellas verksamheter. De var enbart släkt med de unga väpnade herrarna. Och dödades just därav.

Dagligen lider vi alla under de gängkriminellas hänsynslösa framfart. Även här i Södertälje.

De som tidigt såg vad som var på gång fick inget gehör för varningsropen – gängen fick fritt fram att grundlägga den här destruktiva manliga normen. Fler unga och vilsna sökte sig till gängen för sammanhållningen, för spänningen, för att bli accepterad och sedd och slutligen för möjligheten till snabba pengar. De gängkriminellas psykologiska övertag grundlades under den tid då polisen i ensamt majestät mestadels bjöd på saft och bullar och bars fram av fromma förhoppningar om gängens tillfrisknande.

Medan polismyndigheten famlade efter metodik för att begränsa gängens framfart växte ungtupparnas förmågor oavbrutet. Det sistnämnda avlöpte inte väl för oss i samhället. På sociala medier spreds en radda videoklipp som påvisade hur illa det var ställt med ordningsmakten. Polisen var feg, ineffektiv och en ofarlig koloss som slutpoäng. Ungefär just så formulerades gängens filosofi.

Gängens inre motor, alltså det råa sammanhållande våldet kommer skruvas upp etter värre. Docenten i kriminologi Amir Rostami säger till Dagens Nyheter att gängen är så empatilösa och saknar konsekvenstänk. De främjar sitt kriminella revir, som självfallet omfattar narkotikaförsäljning (som här i Södertälje), utpressning/utlåningsverksamhet (som här i Södertälje) och detta leder i sin tur till, med Rostamis ord till ”underminering av det samhälle vi byggt. Kan man inte freda sig och få skydd tappar man tilliten till samhällets förmåga”. Där är vi nu snart. Gängens olika konstellationer kommer förr eller senare att knacka på din egen dörr. Medan många politiker hellre talar om parkeringsmätare och potthål i gatan.

Medan polisapparaten fängslar allt fler gängmedlemmar är tillströmningen av unga förbannade ynglingar omfattande. Gängen socialiserar in de purunga och de snärjs snabbt in i den här våldsamma världen. Det är vi mot hela samhället.

Unga killar vars gemensamma nämnare är att de är utan större hopp om någon vettig framtid. De enrolleras in i en unison våldsgemenskap. Den enda de faktiskt har. Gängtillvaron blir synonym med framgång. Hopplöshetens tidevarv är förödande för samhället, men också raketbränsle för gängen.

Merparten av de som i dag skjuter har klarat av sin skolgång (grundskolan). Det hjälper föga med enbart skolan som motor för att räta upp alla de här förvirrade unga manliga eleverna. Södertäljerektorn Maria Leonardsson säger till Dagens Nyheter det kloka i att ”skolan är kanske inte en så stor skyddsfaktor som vi tidigare trott”. Tidigt ser givetvis förskolepedagogerna att här är det fara å färde, men det blir inte mycket av korrigering i grundskolan där det ”blommar ut”.

Som primus motor står samhället mest och trampar gammal luft. Förlamad mestadels, det blir en vanlig halvmesyr. Om ens det. Och när en del av skolorna tar till sig idéer om konflikthantering som är helt förvirrade (så kallat lågaffektivt bemötande) kan det enbart gå fullständigt åt skogen.

Vilket det gör i dag. Med besked.

Anders Hammarlind

fri skribent