Minnena är många när LT tar en promenad med Andreas Aleman och går ett par varv i Hovsjö där han växte upp. Han pratar om första tryckaren och första kyssen, husfasaden där han sparkade boll, olyckliga kärleken, badandet i Måsnaren, basketen, musiken med första bandet, första Sony Walkman, de första cykeltrampen framför radhuset och storebror som räddade honom när han hamnade i bråk med kvarterets andra ungar.

– Storebror talade flytande suryoyo och de andra kallade honom ”Den vita syrianen”, säger Andreas Aleman som hade en fin uppväxt, men som ändå märkte av det otäcka som hände i området.

– Många trasiga människor, våld, mord, bränder, folk blev rånade och misshandlade och det kunde vara ganska ”ruffigt” men det var verkligheten. Jag hamnade dock väldigt sällan i något trubbel, jag hade min musik och en storebror som var väldigt beskyddande.

Även om Andreas Aleman var ute och umgicks med kompisar så spenderade han ganska mycket tid själv där han både lyssnade på och spelade piano och dragspel, något han började med redan när han var tre år gammal.

– Musiken blev min egen lilla ”bubbla”. Jag tog pianolektioner på Kulturskolan och hade Mats Eriksson som lärare. Han blev så småningom en stor inspirationskälla både spelmässigt men också när han introducerade mig för olika typer av musik och musiker.

Det stora spöket under hela uppväxten var den stora osäkerheten, dåliga självkänslan och dåliga självförtroendet Andreas levde med. Det resulterade i att han i allmänhet inte tog för sig eller vågade särskilt mycket, utan höll sig i sin egen ”comfort zone”.

– Jag har alltid varit blyg, osäker och lite tillbakadragen i grunden som person, men jag tror inte att folk runtomkring mig på den tiden upplevde mig så, det är dock svårt att se på utsidan vad som känns på insidan.

Tankarna på att bli polis la han åt sidan och sökte istället musiklinjen på gymnasiet – en tid han minns med stor värme och glädje.

– Det blev verkligen ett kliv in i musikens värld. Jag hade fantastiska musiklärare som Vigo Löfcrantz, Ziemowit Bownik, Ari Stockås, J-O Gullö med flera, säger han.

– Att till exempel få sjunga ”Ave Verum Corpus” av Mozart var en helt magisk upplevelse som jag bär med mig än i dag.

Efter de fantastiska åren på gymnasiet och studenten började självförtroendet svikta igen och Andreas vågade inte satsa på musiken. När flera av hans kompisar sökte sig till Musikhögskolan, valde han att göra sin värnplikt. Efteråt bestämde han sig för att söka till NTI-skolan för att kunna jobba med IT. Efter utbildningen fick han jobb som datakonsult.

– Tack och lov kom jag ifatt musiken och började skriva igen. Jag spelade in och gav ut musik. Musiken blev mitt lilla andningshål.

Andreas Aleman är född på Södertälje BB 1975 och bodde under hela sin uppväxt i ett radhus på Varnbäcksvägen i Hovsjö. När han var runt 19 år flyttade han från Södertälje, men har sedan dess fortsatt besöka staden och Hovsjö med jämna mellanrum.

– Jag brukar svänga av för att kolla hur det ser ut där jag växte upp, men även nere i centrum. Det har förändrats en hel del. Även om jag inte bor kvar här så finns alla platser och minnen kvar som en del av min barndom.

Fyra egna album och sju singlar har han hunnit ge ut och numera kan han leva helt och hållet på musiken. Mest skriver han ”Mood-musik” som används för spa, avslappning och meditation och det går riktigt bra. Han är också ute och spelar med sitt band då och då eller spelar bakom andra artister. Han skriver all möjlig musik, men till sig själv blir det oftast svängig musik.

– Ja, det ska svänga helt enkelt. Funk, soul, västkustmusik med lite inslag av gospel, men jag har även släppt lugna fina själfulla låtar, säger Andreas.

Du har skrivit musik till internationella artister, vilken är du mest glad över?

– Min första stora riktiga ”cut” var med den italienska superstjärnan Laura Pausini och det var overkligt. Skivbolaget Atlantic records/Warner music hade fått in enorma mängder låtar från olika låtskrivare och producenter världen över och bland alla dessa valde de min låt ”You are” som jag skrev tillsammans med Peter Bertilsson, säger han.

– Albumet producerades i Los Angeles och det var en magisk upplevelse och jag grät lyckotårar medan jag lyssnade på ”repeat”.

Läs också: Södertäljesonen i tårar efter juryns ord – gick direkt till final

En annan höjdpunkt i karriären är när Andreas stora idol och flerfaldig Grammy-vinnare i USA, Michael McDonald, tackade ja till att sjunga en duett med honom på en av sina skivor.

– Det var och är fortfarande oerhört mäktigt då jag lyssnat på honom i så många år och älskar hans musik och hans sätt att sjunga.

Någon favoritlåt av dina egna?

– Min absolut mest känslosamma låt tycker jag är ”Blunda min vän” som jag skrev till minne av Brian Hobbs som dessvärre gick bort i cancer 2018. Den beskriver det svåra i att behöva släppa taget om någon som man inte vill förlora. Vi jobbade ihop och skrev musik i över 20 år. Han var min kollega, vän, mentor och som en storebror för mig.

Hur känns det nu inför finalen i Talang 2023?

– Jag känner att jag redan har fått min vinst genom att jag gjorde min audition. På fredag ska jag göra mitt allra bästa för att försöka beröra dem som lyssnar med min röst, mitt pianospel och musikaliska uttryck.