Statsraad Lehmkuhl är ett segelfartyg, en nästan 100 meter lång tremastad bark, som ägs av en norsk stiftelse. Den 20 augusti 2021 avseglade Statsraad Lehmkuhl från Arendal i Norge för en 20 månader lång världsomsegling, One Ocean Expedition, då man ska besöka sammanlagt 36 hamnar i hela världen. Första etappmålet var La Coruña i Spanien åtta dagar senare.
Syftet med världsomseglingen är att sätta fokus på havet och är en del av FN:s årtionde för havsforskning.
Nykvarnsbon Jonas Magnusson är sjöingenjör och maskinchef på Statsraad Lehmkuhl. När segelfartyget lade till i Kapstaden för en månad sedan gick han av ett av sina pass och flög hem.

One Ocean Expedition, 20 månader och 36 hamnar. Jonas Magnusson är maskinchef på segelfartyget.
Bild: Roger Stigell
Annons
Annons
Medan han nu är hemma hos familjen har fartyget seglat över Atlanten till Natal i Brasilien, en resa på fyra veckor, och därifrån ska det gå vidare till ögruppen Puerto Rico, där Jonas ska ansluta om ett par veckor.
– Vi är då inne på sluttampen och går från Puerto Rico till Shetlandsöarna och vidare till Bergen, där vi ska vara den 15 april. Det är nog den bästa seglingen, den på Nordatlanten på väg hem. Det är då det går som fortast, berättar han.
När Jonas ansluter i Puerto Rico ska han avlösa fartygets andra maskinchef, som hållit ställningarna medan Jonas varit ledig. Där byter de av varandra. Så har de och övriga i besättningen gjort var fjärde till sjunde vecka under den nu hittills 18 månader långa seglatsen.

Någonstans på Stilla havet under One Ocean Expedition.
Bild: Malin Kvamme/Statsraad Lehmkuhl
– Den fasta besättningen består av två skiftlag med runt 22 personer i vardera lag. Den är skandinavisk. Utöver det brukar vi ha upp till elva frivilliga, ideellt arbetande. De är mestadels från de danska skolfartygen Danmark och Georg Stage och vill få extra sjötid för att kunna söka matrosbehörighet, säger Jonas och berättar att fartygets besättning brukar variera.
– Under hela den här resan har vi exempelvis haft med två forskningsstudenter från universitet i Bergen. De har tagit vattenprover, mätt koldioxidhalt och förekomst av mikroplaster. På vissa etapper har vi med kadetter från Norska sjökrigsskolan, andra etapper är öppna för allmänheten. Vi tar då upp till 140 betalande gäster, eller medseglare, som får hjälpa till på båten. De delas upp i tre vaktlag och arbetar sedan i skift.
Annons

Medseglare i riggen. Från höger Morten Håland, Nellie Wullenweber och Nils Adolphs.
Bild: Ole-Morten Algerøy/Statsraad Lehmkuhl
Annons
Medseglare kan den vara som fyllt 15 år, eller 12 år i vuxet sällskap. Det finns ingen övre åldersgräns men från 70 år krävs ett läkarintyg. Som medseglare mönstrar du på i någon av etappens hamnar och sedan börjar äventyret.
– De får varsin hängmatta som de ska sova i och sedan börjar vi lära upp dem. De som vill får klättra i riggen, de får sätta segel och bärga segel, säger Jonas och fortsätter:

Medseglare sätter segel på världsomseglingens etapp Arendal till Las palmas.
Bild: Ingrid Wollberg/Statsraad Lehmkuhl
– De roterar även mellan fasta poster på vakterna, utkik, brandrundor, rorsman/rorgängare samt är med på daglig rengöring. De kan även hjälpa till med övrigt underhåll, som slipning och lackering av träverket ombord.

Medseglarna sover i hängmattor.
Bild: Andre Marton Pedersen/Statsraad Lehmkuhl
– Arbetsmiljön ombord är väldigt inspirerande Det är som att vara på ett museifartyg i full drift. För även om hon är 109 år gammal på utsidan så har det gjorts stora tekniska uppgraderingar senaste åren. Uppe på däck är det som att vi lever i en Evert Taube- visa, men i de tekniska rummen är det fullt av elektronik och ny teknik.
Det är de tekniska utrymmena som i huvudsak är Jonas arbetsplats.
– Jag och 1:e maskinisten ansvarar för all teknisk utrustning ombord kan man säga. Det innefattar bland annat vår Bergen diesel, huvudmotorn för framdriften och de två hjälpmotorerna för alla elektriska kringsystem. Men även allt däcksmaskineri, som ankarspel och vinschar. Vi har även hand om ventilation, kyl och frys, toaletter och avlopp, med mera. Vi producerar också eget dricksvatten, som vi avsaltar och filtrerar. Med hjälp av omvänd osmos kan vi producera upp till 20 kubikmeter per dygn.
Annons
Annons

Maskinrummet. Huvudmaskinen är den grå, hjälpmotorerna är gula. Normalt jobbar två personer här, en maskinchef och en 1:e maskinist.
Bild: Jonas Magnusson
För några år sedan fick fartyget också en axelgenerator och 2020 installerades ett batteripack.
– Tanken var att vi skulle kunna generera ström via propellern när vi seglar, men tyvärr har de inte riktigt fått det att fungera. Men det är kul att det satsas pengar även på sådant som inte syns utåt. Stiftelsen har en stor ambition om att vi ska minska vår klimatpåverkan betydligt i framtiden, så det är en spännande resa att vara med på.
Spännande kan det också vara med vädret till havs. Jonas berättar att besättningen vill ha vind och Statsraad Lehmkuhl går för segel i snitt 70 procent av tiden, vissa etapper närmare 100 procent.

Vind är något en seglare vill ha.
Bild: Jonas Magnusson
– När vi var i Stilla havet utanför Japan exempelvis hade vi ett par tyfoner. Navigatörerna försöker alltid undvika det värsta, men samtidigt ville vi gå lite nära för att få lite bättre vind, säger han och berättar att Statsraad Lehmkuhl har en egen väderstation och kan följas i realtid på den norska vädertjänsten YR.no.

Bild: Jonas Magnusson
När vi kommer in på Jonas val – att ha havet som arbetsplats, då visar det sig att han går lite i både sin pappas och farfars fotspår. Hans farfar var på sjön och både farfar och pappa jobbade vid Kustbevakningen. Men det är nog mycket sammantaget som har bidragit, tror Jonas.
Annons
– Dels har jag fina kollegor och vi har kul ombord. Dels är det kul att få uppleva nya länder och klassiska hamnar, som Rio de Janeiro, Yokohama, Valparaíso och Kapstaden. Att gå runt Kap Horn är också en stor grej och en höjdpunkt för många. På den senaste etappen, från Maputo i Moçambique till Kapstaden i Sydafrika, hade vi 31 olika nationaliteter ombord. Ytterligare en sak – jag har förmånen att varje dag få se solen gå ned i havet.
Annons
Följ Statsraad Lehmkuhl på Instagram och Facebook.

Jonas Magnusson berättar att allmänhetens biljetter till sommarens turer har släppts. Dels en tur till Shetland, som Statsraad Lehmkuhl gör varje år, dels en tur till Frankrike.
Bild: Privat

Norska kadetter från sjökrigsskolan står på rårna inför ankomsten till Rio de Janeiro.
Bild: Jonas Magnusson

Bild: Jonas Magnusson

Bild: Jonas Magnusson

Jonas Magnusson
Bild: Roger Stigell
Fakta
Den korta historien om Statsraad Lehmkuhl
Fartyget byggdes i Tyskland 1914, som ett skolfartyg för den tyska handelsflottan och hette då Grossherzog Friedrich August.
Efter första världskriget konfiskerades fartyget, som en form av krigsskadestånd, av Storbritannien och förtöjdes i floden Tyne i Newcastle.
Där upptäckte den tidigare norske ministern Kristofer Lehmkuhl fartyget, som han ansåg perfekt för att träna norska sjömän. Lehmkuhl var då direktör för det norska rederiet Det Bergenske Dampskibsselskab, vilka köpte fartyget 1921. Sedan 1923 seglar fartyget under norsk flagg och med sitt nuvarande namn.
I dag ägs fartyget av en stiftelse, har sin hemmahamn i Bergen och fungerar som skolfartyg för allmänheten samt utbildningar för sjömän i den norska flottan
Källa: lehmkuhl.no
Annons
Fakta
Fakta Statsraad Lehmkuhl
Typ av fartyg: Tremastad stålbark.
Längd: 98 meter.
Skrovets längd: 84,6 meter.
Bredd: 12,6 meter.
Volym: 1 516 bruttoregisterton.
Masthöjd: 48 meter från vattenlinjen.
Toppfart: Med motor 11 knop, med segel 19,5 knop.
Antal segel: 22 stycken.
Segelyta: 2 026 kvadratmeter.
Huvudmotor: Dieselmotor på 1 125 hästkrafter.
Segelmil: 22 500 - 25 000 per år.
Besättning: 20 fast anställda.
Segelkapacitet: 135 medseglare.
Skärgårdsresekapacitet: 360 gäster.
Kapten: Marcus Seidl och Jens Joachim Hiorth.
Ägare: Stiftelsen Seilskipet Statsraad Lehmkuhl.
Källa: lehmkuhl.no