Statsraad Lehmkuhl är ett segelfartyg, en nästan 100 meter lång tremastad bark, som ägs av en norsk stiftelse. Den 20 augusti 2021 avseglade Statsraad Lehmkuhl från Arendal i Norge för en 20 månader lång världsomsegling, One Ocean Expedition, då man ska besöka sammanlagt 36 hamnar i hela världen. Första etappmålet var La Coruña i Spanien åtta dagar senare.

Syftet med världsomseglingen är att sätta fokus på havet och är en del av FN:s årtionde för havsforskning.

Nykvarnsbon Jonas Magnusson är sjöingenjör och maskinchef på Statsraad Lehmkuhl. När segelfartyget lade till i Kapstaden för en månad sedan gick han av ett av sina pass och flög hem.

Medan han nu är hemma hos familjen har fartyget seglat över Atlanten till Natal i Brasilien, en resa på fyra veckor, och därifrån ska det gå vidare till ögruppen Puerto Rico, där Jonas ska ansluta om ett par veckor.

– Vi är då inne på sluttampen och går från Puerto Rico till Shetlandsöarna och vidare till Bergen, där vi ska vara den 15 april. Det är nog den bästa seglingen, den på Nordatlanten på väg hem. Det är då det går som fortast, berättar han.

När Jonas ansluter i Puerto Rico ska han avlösa fartygets andra maskinchef, som hållit ställningarna medan Jonas varit ledig. Där byter de av varandra. Så har de och övriga i besättningen gjort var fjärde till sjunde vecka under den nu hittills 18 månader långa seglatsen.

– Den fasta besättningen består av två skiftlag med runt 22 personer i vardera lag. Den är skandinavisk. Utöver det brukar vi ha upp till elva frivilliga, ideellt arbetande. De är mestadels från de danska skolfartygen Danmark och Georg Stage och vill få extra sjötid för att kunna söka matrosbehörighet, säger Jonas och berättar att fartygets besättning brukar variera.

– Under hela den här resan har vi exempelvis haft med två forskningsstudenter från universitet i Bergen. De har tagit vattenprover, mätt koldioxidhalt och förekomst av mikroplaster. På vissa etapper har vi med kadetter från Norska sjökrigsskolan, andra etapper är öppna för allmänheten. Vi tar då upp till 140 betalande gäster, eller medseglare, som får hjälpa till på båten. De delas upp i tre vaktlag och arbetar sedan i skift.

Medseglare kan den vara som fyllt 15 år, eller 12 år i vuxet sällskap. Det finns ingen övre åldersgräns men från 70 år krävs ett läkarintyg. Som medseglare mönstrar du på i någon av etappens hamnar och sedan börjar äventyret.

– De får varsin hängmatta som de ska sova i och sedan börjar vi lära upp dem. De som vill får klättra i riggen, de får sätta segel och bärga segel, säger Jonas och fortsätter:

– De roterar även mellan fasta poster på vakterna, utkik, brandrundor, rorsman/rorgängare samt är med på daglig rengöring. De kan även hjälpa till med övrigt underhåll, som slipning och lackering av träverket ombord.

– Arbetsmiljön ombord är väldigt inspirerande Det är som att vara på ett museifartyg i full drift. För även om hon är 109 år gammal på utsidan så har det gjorts stora tekniska uppgraderingar senaste åren. Uppe på däck är det som att vi lever i en Evert Taube- visa, men i de tekniska rummen är det fullt av elektronik och ny teknik.

Det är de tekniska utrymmena som i huvudsak är Jonas arbetsplats.

– Jag och 1:e maskinisten ansvarar för all teknisk utrustning ombord kan man säga. Det innefattar bland annat vår Bergen diesel, huvudmotorn för framdriften och de två hjälpmotorerna för alla elektriska kringsystem. Men även allt däcksmaskineri, som ankarspel och vinschar. Vi har även hand om ventilation, kyl och frys, toaletter och avlopp, med mera. Vi producerar också eget dricksvatten, som vi avsaltar och filtrerar. Med hjälp av omvänd osmos kan vi producera upp till 20 kubikmeter per dygn.

För några år sedan fick fartyget också en axelgenerator och 2020 installerades ett batteripack.

– Tanken var att vi skulle kunna generera ström via propellern när vi seglar, men tyvärr har de inte riktigt fått det att fungera. Men det är kul att det satsas pengar även på sådant som inte syns utåt. Stiftelsen har en stor ambition om att vi ska minska vår klimatpåverkan betydligt i framtiden, så det är en spännande resa att vara med på.

Spännande kan det också vara med vädret till havs. Jonas berättar att besättningen vill ha vind och Statsraad Lehmkuhl går för segel i snitt 70 procent av tiden, vissa etapper närmare 100 procent.

– När vi var i Stilla havet utanför Japan exempelvis hade vi ett par tyfoner. Navigatörerna försöker alltid undvika det värsta, men samtidigt ville vi gå lite nära för att få lite bättre vind, säger han och berättar att Statsraad Lehmkuhl har en egen väderstation och kan följas i realtid på den norska vädertjänsten YR.no.

När vi kommer in på Jonas val – att ha havet som arbetsplats, då visar det sig att han går lite i både sin pappas och farfars fotspår. Hans farfar var på sjön och både farfar och pappa jobbade vid Kustbevakningen. Men det är nog mycket sammantaget som har bidragit, tror Jonas.

– Dels har jag fina kollegor och vi har kul ombord. Dels är det kul att få uppleva nya länder och klassiska hamnar, som Rio de Janeiro, Yokohama, Valparaíso och Kapstaden. Att gå runt Kap Horn är också en stor grej och en höjdpunkt för många. På den senaste etappen, från Maputo i Moçambique till Kapstaden i Sydafrika, hade vi 31 olika nationaliteter ombord. Ytterligare en sak – jag har förmånen att varje dag få se solen gå ned i havet.

Följ Statsraad Lehmkuhl på Instagram och Facebook.