Inget annat europeiskt land har lika många skjutvapenmord som Sverige. Under förra året sköts över 60 människor ihjäl – var nionde skjutning med dödlig utgång skedde här i Södertälje. Hittills i år (statistiken gäller fram till och med 15 februari) har fyra personer skjutits till döds i landet.
Annons
Skjutningarna har nästan alltid kopplingar till uppgörelser mellan kriminella gäng. Och polisen lägger mycket stora resurser på att dels utreda brotten, dels på att med ökad närvaro försöka kyla ner stämningen i de kriminella miljöerna för att förhindra hämndaktioner och ytterligare mord.
Annons
Skjutvapenvåldet får enorm uppmärksamhet – och ska ha enorm uppmärksamhet. Samtidigt får man inte glömma att dessa gangstermord ligger långt borta från den brottslighet som de allra flesta svenskar utsetts för i vardagen. Ungefär fyra av fem polisanmälda brott är så kallade mängdbrott – som bedrägeri, stöld, misshandel eller skadegörelse.
Det är av stor vikt för brottsoffren att rättsväsendet också tar mängdbrotten på största allvar.
Den som är drabbad kan påverkas mycket negativt. Och det är av stor vikt för brottsoffren att rättsväsendet också tar mängdbrotten på största allvar.
Så är dessvärre inte fallet. Riksrevisionen har granskat hur polisen hanterar mängdbrotten – och kritiken är mycket skarp. Polisen arbetar ineffektivt och uppklarningsprocenten är låg.
Rapporten konstaterar bland annat att det finns brister i hur Polismyndigheten fördelar resurser. Det handlar bland annat om att bemanningen i lokalpolisområdena är otillräcklig, ”samtidigt som personalen där i alltför stor utsträckning behöver ta över utredningar av grova brott från andra nivåer eller lånas ut för att bistå med sådana utredningar”.
Annons
Riksrevisionen ser också brister vad gäller kompetensutveckling och att Polisen dragit ned så kraftigt på antalet civilanställda, ”trots att civil personal är viktig för att effektivt kunna ta emot anmälningar, utreda, genomföra forensiska undersökningar och stödja både yttre och inre personal administrativt”.
Kritiken är svidande och måste tas på allvar. Av polisledningen och av ansvariga politiker. Allmänheten måste kunna lita på att svensk polis klarar av även det lilla i allt det stora.