Telge fastigheter har fattat beslut om att inte riva Luna, utan i stället renovera de delar som är brukbara. Ett glädjande besked.

Att riva hus som bara är 50 år gamla har redan från de första propåerna framstått som ett tveksamt projekt. Man behöver inte gilla alla delar av Lunahuset för att komma fram till den uppfattningen. Verkligheten gör sig nu påmind i de ekonomiska kalkylerna. Dessbättre innan rivningen påbörjats.

Att ha förmågan att ändra ett beslut som, om det genomförs, riskerar att i efterhand uppfattas som mindre genomtänkt, är berömvärt. Kommunstyrelsen kan förmodas bekräfta klokskapen genom att lösa upp tidigare inriktningsbeslut.

Telge fastigheters beslut är intressant. Kan det vara inledningen till en omprövning och tid för eftertanke även i andra aktuella byggprojekt? Som exempelvis att kommunen backar från att överklaga mark- och miljödomstolens upphävande av detaljplanen för hotellet på Torekällberget. Gärna kombinerat med ett beslut om nytt planbesked med inriktning på att skala ner projektet och lösa tillgänglighets- och trafikfrågorna till en fungerande helhet. Detta innan kostnaderna skjuter i höjden för att lösa de av domstolen påvisade funktionsbristerna.

Därmed också bekräfta att beslutet om Luna inte var en slump eller tillfällighet – utan en bekräftelse på nytänkande och eftertänksamhet inom kommunen.

Ett annat projekt med frågetecken i dagsläget är Marenhotellet. Hur Stadsrum och Petter Stordalen reagerar i dagens verklighet är deras angelägenhet. Men även här kan aktörerna finna det motiverat med en omprövning av realismen i projektet.

Men det är upp till intressenterna. Här är kommunen eller dess bolag inte involverade och riskerar inte något ekonomiskt. Detta sagt med utgångspunkten att det inte finns några förbehåll i markaffären som kan leda till att kommunen drabbas av andra kostnader utöver vad som redan skett med tillfarten till Kringlangaraget eller kan motiveras av upprustningen av Marenplan.

SOK