För er som har läst J.K Rowlings Harry Potter-böcker är dementorerna ett välkänt väsen. För alla andra kan man kortfattat beskriva dem som spöklika varelser som attackerar sina offer genom att suga ur själen så att det känns som att glädje försvinner ur världen. Just nu är SSK precis som en dementor – jag återkommer till varför.

SSK fick en usel start på den här matchen – minst sagt. Man hade lyft in Fredrik Bergvik i målet för att få in honom i matchtempo och det fanns ingen risk att han skulle stå och frysa.

De första tio minuterna sköljde Kristianstad över Södertälje. Man fick stopp på SSK i mittzon gång efter gång och vände på spelet snabbt. Väl i offensiv zon fick man in pucken mot mål och skapade stor oreda framför Bergvik.

När utdelningen kom var det alltså inte alls ologiskt. Martin Gran fick in pucken framför mål, igen, Aleksi Ainali fångade upp en lös puck i oredan och la in 1–0. Där och då såg det nattsvart ut för SSK.

Men som Sveriges tidigare förbundskapten i fotboll Erik Hamrén sa för ett par år sedan, mål förändrar matcher. Den gamla klyschan kan man verkligen damma av nu.

Mitt i Kristianstads press, som även fortsatte efter 1–0, stack SSK upp. Emil Alba fick en fin passning från Amil Krupic, siktade och prickade dit kvitteringen. Efter det målet kantrade spelet fullständigt för hemmalaget.

Knappa minuten senare tog Linus Videll tag i pucken, höll undan ett par KIK-försvarare och skapade en chans på egen hand och la in pucken framför mål. Patrick Newell fångade upp inspelet och skickade tillbaka pucken till avsändaren som gjorde poäng i sin nionde raka match.

Därefter ägde Södertälje avslutningen av perioden och hade bud på ett par mål till. Men man fick nöja sig med en uddamålsledning i paus.

Om den första perioden var händelserik blev den andra perioden betydligt mer tillknäppt.

Den präglades mest av att någon Södertäljespelare satt i utvisningsbåset. Men med en man mindre är SSK väldigt stabila just nu. Man spelar lugnt, metodiskt och plockar bort motståndarnas spelval för att sedan ställa om och bli väldigt aggressiva när läget dyker upp. Trots tre försök i perioden lyckades inte KIK få hål på Fredrik Bergvik.

I den tredje perioden lyckades SSK stänga ner matchen. Man fick stopp på Kristianstad över hela banan. När hemmalaget försökte vrida upp tempot för att få till en anstormning bromsade Södertälje upp spelet.

När KIK väl fick ner pucken djupt mötte man fem spelare som alltid såg till att det fanns kroppar mellan pucken och målet. Sedan räddade Fredrik Bergvik det som släpptes igenom.

En mindre anstormning lyckades Kristianstad få till när man tog ut målvakten. Men då stod Fredrik Bergvik för ett par kalasräddningar. 1–2, tre poäng och sex raka segrar.

SSK har en otrolig förmåga att fullständigt stänga ner sina motståndare för tillfället. Man gjorde det mot Björklöven, Modo, Västerås och nu mot Kristianstad. Man spelar snålt, samlat och dödar motståndarnas anfallsförsök gång på gång när de är i störst behov av energi.

I alla de här matcherna har det lett till frustrerade motståndare. Deras tänkta anstormningar kommer av sig för att SSK helt enkelt är för jobbiga att möta, det är tråkigt att möta Södertälje.

SSK har en förmåga att suga anfallslustan ur sina motståndare. När man kommer in i anfallszonen och det inte går att se målet bakom fem blågula måste det kännas som att anfallsglädjen i världen är borta.

SSK är allsvenskans dementorer och det tror jag skrämmer livet ur hela allsvenskan inför vårens slutspel.