Vad den svenska regeringen än gör kan den inte tillfredsställa de krav som ställs av president Erdoğans Turkiet för medlemskap i Nato.

Ulf Kristerssons nyvalda regering i Sverige har intagit en naiv och svag hållning mot Erdoğans oändliga och upprepade krav. Den senaste tidens täta trafik till Turkiet förödmjukar den svenska staten i allmänhetens ögon.

Turkiet godtar inte och tycks inte förstå att Sverige försöker vara ett land som följer rättsstatsprinciper. Under Erdoğan bygger Turkiet på principen om godtycke. Det senaste exemplet är fallet där Istanbuls borgmästare dömdes. Listan över personer som Turkiet vill ha utlämnade av Sverige ändras hela tiden.

Erdoğan vill att de syriska demokratiska styrkorna, SDF, ledda av kurderna, ska förklaras som terrorister i Syrien. USA ger det största stödet till SDF. Framgången mot IS uppnåddes från denna allians, som fortsätter sin kamp.

Den svenska administrationen borde fråga Erdoğan:

• Varför intar inte Turkiet en tvingande hållning för att förklara de kurdiska krigarna i Syrien som terrorister och skära av stödet från USA, den främsta aktören i Nato?

• Varför kan inte Turkiet ta tillbaka Fetos ledare, Gülen, från USA?

Sverige kan ställa många sådana frågor. Den svenska regeringen bör, när det gäller vår ansökan om Nato-medlemskap, överlåta processen till Europa eller i första hand till USA och till Natos andra medlemsländer.

Den turkiska administrationen bör inte vara för mycket av en samtalspartner till Sverige.

Sverige har rättsstatsprinciper. Samhället styrs av mänskliga rättigheter. Domstolar och myndigheter är självständiga i förhållande till regeringen.

Något sådant finns inte och respekteras inte i Erdoğans Turkiet.

Jakob Rohyo