Jag är farfar och morfar och börjar bli lite till åren. Jag har fyra barnbarn och det är sant som man säger: barnbarnen är livets dessert. Mina barnbarn betyder allt för mig så det är med stor sorg jag nu ser vad Södertälje kommun sysslar med.

Två av mina barnbarn bor varannan vecka hos sin mamma i Järna och varannan vecka hos sin pappa i Enhörna. Barnen är nio respektive sex år, skrivna i Enhörna och går därför i närmaste skola: Vallaskolan. Barnens mamma har ansökt om skolskjuts vilket omedelbart beviljades. ”Det är ju ganska långt mellan Järna och Enhörna”.

Barnen har haft skolskjuts sedan höstterminens start i år och det har fungerat bra. Kommunen har nu på grund av ekonomiska svårigheter avslagit ansökan om fortsatt skolskjuts. Observera att skolskjutsen avser varannan vecka, då barnen övriga veckor bor hos sin pappa i Enhörna. Sammanlagd tid som ansökan berör är alltså cirka tio dagar per månad (plus/minus någon eller några dagar beroende på hur veckorna ligger kalendermässigt). Notera dessutom att syskonen alltid färdas samtidigt vilket innebär att resandet sker ”två till priset av ett”.

Kommunens beslut har fattats i enlighet med första stycket, 10 kap 32§ skollagen, som lyder ”Elever i grundskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet.”

I dessa fall kan man verkligen koppla behoven till färdvägens längd och trafikförhållanden.

Ska de små barnen, nio respektive sex år, med allmänna färdmedel ta sig från bostaden till skolan i tid, skolstart klockan 08.15 gäller följande:

• Resandet börjar till fots från bostaden cirka klockan 05.40.

• Barnen får gå cirka 500 meter från bostaden till busshållplatsen på Fjärilstigen i Järna.

• Där tar de små barnen buss 784 klockan 05.56 mot Södertälje centrum.

• I Södertälje centrum får barnen gå 110 meter till buss 787 som avgår 07.14 mot Lill-Ahl.

• Klockan 07.41 gå de av vid Valla för att sedan gå drygt 200 meter till Sandviksvägen 60 där skolan är belägen.

Total restid 1 timma och 57 minuter. På eftermiddagen samma restid för att komma till bostaden, alltså cirka fyra timmar per dag på buss och gående vid trafikerade vägar, för ensamma små barn. Dessutom under stor del av året i mörker bland, för dem, okända människor.

Detta tycker Södertälje kommun är rimligt, men är naturligtvis orealistiskt. Vilken fantastisk idé det är när gängkriminalitet och skjutningar hör till vardagen.

Kommunen grundar alltså sitt beslut på en paragraf i skollagen som i själva verket talar för att barnen ska beviljas skolskjuts. De ignorerar dock den lag som borde överskugga allt annat nämligen Konventionen om barnets rättigheter där det framgår: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.”

När jag ser hur mina barnbarn och 180 andra barn i Södertälje behandlas av kommunen är det nära att topplocket brinner av. När jag dessutom får höra att när barnens mamma försöker tala med kommunens handläggare, vi kan kalla henne Jenny, och där blir oförskämt bemött blir det nästan för mycket att utstå.

Barnens mamma ansökte även om självskjutsningskostnad (som för övrigt är ett skämt i pengar) men fick avslag även där två gånger. Varför då, undrar ni? Jo, får man avslag för skolskjuts så får man automatiskt avslag på självskjutsningskostnaden också. Inga kommentarer behövs.

Vill ni läsa mer om ärendet kan jag rekommendera Facebookgruppen Södertälje skolskjuts. Det är vidrig läsning. Jag menar alltså att det är vidrigt att en sådan grupp ens ska behövas bildas i Södertälje år 2022. Där stadens kommun sparar in på små barn.

Anders Wiberg

farfar