”Vi har redan tömt vår, hur tänker ni?”
”Nja, vi har den nog på fram till jul i alla fall.”
Jag är på tjejmiddag och diskussionen handlar om elpriserna. Det som började med det som alla pratar om idag, elzoner, priser, hur det är möjligt och varför det har blivit så här, har utmynnat i en diskussion om huruvida poolen på landet ska stängas av i år eller inte. Poolen på landet.

Jag skäms.

Jag har visserligen varken lantställe eller pool men väl segelbåt, villa och två bilar. Vi är två heltidsarbetande vuxna i hushållet med relativt bra löner. Förmögna är vi inte men vi har det gott ställt, har råd att åka till Grekland med familjen en vecka om året, köpa en god flaska rödvin till köttbiten på helgen. Vi ser oss väl som något-över-medel-Svenssons, om det finns en sån kategori.

Sari, som du kan läsa om bredvid här på sidan, lever på 4 000 kronor i månaden. Efter att ha betalat hyran blir det inte många kronor kvar.

Och här sitter jag och lyssnar på en diskussion om poolen på landet ska stängas av eller inte. Till sist kan jag inte hålla mig längre.

”Nu får ni banne mig sluta gnälla.”

Nio ögonpar stirrar på mig och jag försöker förklara. Förklara den verklighet jag ständigt möts av i mitt jobb här på LT.

Samtalen från Södertäljebor som inte vet hur de ska få mat på bordet från dag till dag, som är sjukpensionärer, arbetslösa, köerna till Pingstkyrkans sociala center, till alla kyrkors olika hjälpinsatser.

Jag berättar om mannen som alltid letar tomburkar i soporna, om Maria utanför Konsum. Om engagemanget inom Adfa och vad de gör för fattiga och hungriga i länder där misären är mycket värre än här.

Och jag berättar om insamlingen till Julkassen och LT-klappen och betydelsen av den. Att vi kör för tionde året i rad och att jag faktiskt både är stolt och tacksam över att få vara en liten del av den. För vi gör verkligen skillnad. På riktigt. Tillsammans.

Sari lever på 4000 kronor i månaden. För henne betyder Julkassen mat en hel månad. En hel månad.

250 kronor är inte särskilt mycket, två luncher på stan, tveksamt om det räcker till en helgfika för familjen. Kanske barnen kan få en extra julklapp i år, en LT-klapp till någon som annars inte skulle få något. Slå in ett papper, ett gåvobevis på att de gjort något stort, att de hjälpt till att hjälpa. Prata med barnen och få dem att förstå att alla inte har det lika bra.

Var tacksam över hur bra just du och din familj har det. Att ni faktiskt har råd att hjälpa. I år är det kanske viktigare än någonsin. Nu när allt skulle bli som vanligt efter pandemin och inte blev det.

Ditt bidrag betyder allt.