Kommentar till FP-liberalen Nils-Gunnar Lindhs replik på mitt inlägg ”Här ligger en liten hund begraven”.

Visst har du rätt, Nils-Gunnar. Jag talade om valet 1988 när vi fick borgerligt styre i stan. Det succéartade valet med elva FP-mandat, en ökning med åtta mandat, var, som du påpekar, tre år tidigare – men fick verkan också 1988 med åtta mandat.

Själva reklambilden med alla folkpartisterna i och utanför en telefonkiosk, har vi dock inte hittat. Kanske det finns någon som kan plocka fram den? Nu ryms man igen i en telefonkiosk, om det bara funnes någon. Dock det är bättre att vara minimerad än totalt eliminerad.

I bilden till ditt inlägg minns jag fortfarande alla de glada nunorna. Från vänster: Håkan (Mankefors), Christina (Berlin), Bo (Fredriksson), Gunnar (Olsson), Ylva (Annerstedt), Nils (Hansson), Gösta (Ryberg) och Nils-Gunnar (Lindh).

Jag förmodar att de flesta av oss som är kvar i livet nu är på flykt till Centerpartiet eller andra partier höger eller vänster ut i brist på ledare. Omvänd Westerbergseffekt.

Per Eric Mattsson