Min son fyllde 15 i somras. Han gjorde en synkontroll, fick köra några varv med en moped och göra ett teoriprov. Sen fick han ett körkort i sin hand som gör att han får köra en Volvo S80 ombyggd till en A-traktor.
Jag är glad för min sons skull, det här är hans stora dröm, men jag kan banne mig inte se rimligheten i det. Det är skillnad på att köra två gånger med moped på en bilskola och att sätta sig i en stor Volvo och ge sig ut i trafiken.
Vi har övningskört så klart. Det är lite trix att lära sig det här med koppling och växlar, även om det bara finns två. Det är heller inte helt enkelt att lära sig var man har bilen, var den börjar och slutar, hur nära vägrenen man ska ligga och så vidare när man är 15 år. Kanske är det därför man måste köra minst ett 20-tal gånger på körskolan och gå igenom riskettor och tvåor när man ska ta bilkörkort som 18-åring?
Det går förvisso väldigt mycket långsammare i en A-traktor men ändå. Bilarna runt omkring kör INTE i 30 km/h.
Annons
Annons
Jag är själv en av dem. Och jag svär lika mycket som ni andra när jag hamnar i en lååååång kö bakom en j-vla EPA (jo, jag vet att det finns en skillnad mellan EPA och A-traktor men i min generation säger vi EPA av gammal vana).
Det här fotot har inte jag tagit. Som tur är. Det hittade jag i vårt arkiv. Men jag har sett liknande omkörningar ett flertal gånger som passagerare i min sons EPA och därför manipulerat bilden och satt dit en varningstriangel på bilen som körs om. Foto: Anki Glad
Jag har gjort en och annan onödigt tajt omkörning när jag suttit där och svurit, jag vet, men HERREJÄVLAR vilka livsfarliga omkörningar det görs. Jag vet inte hur många gånger jag har skrikit BROMSA och spänt hela kroppen och försökt tvärnita där jag sitter i passagerarsätet och ser ännu en fet Audi/Merca/BMW/Tesla kasta sig in framför oss med en hårsmån tillgodo till den mötande SL-bussen – och oss. 15-åringen bredvid mig håller krampaktigt i ratten och skriker tillbaka: JAG BROMSADE. DET ÄR DOM SOM KÖR SOM IDIOTER MAMMA, INTE JAG.
När jag kan andas igen berömmer jag honom pedagogiskt för att han agerade precis som han ska och säger att han naturligtvis har rätt. För så är det. Det går faktiskt inte att köra som en idiot i 30 km/h. Det är blodtryckshöjande långsamt för en som själv är van att köra bil.
Han är duktig på att svänga in vid busshållplatser och andra lämpliga ställen och släppa förbi bilar när det bildats kö bakom honom. Han gör verkligen så gott han kan. Men alldeles för få fixar att vänta de där sekunderna extra det tar. Alldeles för många tar galna risker för att spara den där halvminuten.
Jag ser er, ser att ni har barn i bilen och vet hur ni tänker. Men det är inte bara er själva och era passagerare det här gäller, ni spelar med mitt barns liv som insats också och det är inte ok. Inte. Ok.