Om man som "regerande parti" i Nykvarn på allvar menar att vi ska ha Sveriges bästa skola så är det brådis. För någon vecka sedan var det mitt sexåriga barnbarns tur att börja i förskoleklassen. Finklädd, välkammad och lite nervös travade barnet med sin mamma till fritids frukost för första gången.

Mamma hade bedyrat att den lilla nybörjaren säkert skulle bli sedd och känna sig välkommen. Mamman som gått i samma skola när hon växte upp hade bara goda minnen.

När de anlände till den gemensamma skollokalen var det rörigt. Alla nybörjare i behov av morgonomsorg den dagen, samt första- och andraklassare, uppskattningsvis 40 barn trängdes i ett rum tillsammans med två närvarande pedagoger som varken kände igen barnbarnet eller kändes igen av den lilla.

I ett hörn satt en annan nybörjare ensam och grät. De två pedagogerna var för få för att räcka till att trösta eller personligen välkomna varje enskild nybörjare. Barnbarnet grät och ville inte stanna, ett annat barn vägrade släppa sin mamma.

En lapp satt på dörren, där man skulle skriva upp att man kommit, men den lappen hade en förälder plockat med sig och gick runt i rummet med.

Dottern lämnade barnet som inte ville stanna och för första gången som förälder grät hon på vägen därifrån.

Ett par detaljer är allvarliga:

• Om det skulle börja brinna har man inte koll på exakta antalet barn i lokalen samt var de hör hemma. Barn är inte alltid logiska i katastrofsituationer.

• Med så få vuxna på så många barn har man inte heller koll på om någon knatte avviker och går hem eller bara iväg. Hur lång tid tar det för personalen att upptäcka om ett barn saknas?

Denna situation var övermäktig. Ansvaret för bemanning och personaltäthet ligger helt på rektorer och allra mest den politiska majoritet i kommunen som så stort vill satsa på att Nykvarn ska ha "Sveriges bästa skola".

Några enkla förslag på åtgärder för att åtminstone måla över de värsta bristerna:

• Namnlapp på varje barn, åtminstone första veckorna. Alla har rätt att bli tilltalade med sitt namn.

• Öka personaltätheten och se till att det finns ett känt ansikte som möter barnen på morgonen. Inget ängsligt barn ska behöva sitta ensam och gråta.

• Välkomna alla barn personligen, under en kort tid, ställ en personal vid ingångsdörren som prickar av och säger hej.

För mitt barnbarn är skadan redan skedd, hen hämtar sig nog med tiden. Men det dröjer innan tryggheten infinner sig.

Politiker och rektorer, gör om och gör bättre nästa höst-

Pensionerad förskollärare och mormor