Annons

Annons

Annons

Annons

Pride: Min berättelse

Debatt
Jag är assyr/syrian och gay, min familj kastade ut mig

Under veckan har LT publicerat en rad artiklar under temat Pride: Min berättelse. En av de berättelser som kommit in återpublicerar vi nu här i sin helhet. Signaturen D skriver om sin uppväxt i Södertälje, hur det är att kastas ut av sin familj och hur man börjar om på nytt.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Bilden är ett montage. Foto: Lise Åserud / NTB scanpix / TT.

Annons

Jag är själv assyr/syrian och gay, född och uppvuxen i Södertälje under 80- och 90-talet. Vi bodde inte i Södertälje centrum utan i ett av bostadsområden som man enkelt tog sig till med en buss.

Jag visste tidigt som ung att jag attraherades av killar, men jag försökte förneka detta och trycka undan känslorna under många år. Skam och rädsla håller oss i ett hårt grepp och är inget man ska underskatta. Jag växte upp med en bild och får höra att kärnfamiljen är det enda alternativet, att man ska gifta sig och skaffa barn. Det finns inget annat. Att vara gay är det värsta du kan utsätta din familj och släkt för.

Jag ska försöka hålla detta kort.

Brodern upptäckte sökhistoriken på datorn

Jag sågs alltid som underlig av familj och vänner för att jag aldrig visade intresse för tjejer. När jag var runt 20 år började jag få frågan från släktingar om när jag skulle gifta mig. Jag fick panik och tänkte att jag skulle aldrig utsätta en tjej för detta, att leva ett dubbelliv och föra henne bakom ljuset. Jag bodde fortfarande hemma och en av mina bröder fick i datorns historik se att jag hade varit inne på QX, en gaysida där man har en profil och kan träffa vänner.

Annons

Annons

Jag försökte skämta bort detta men inombords höll jag på att dö. Att komma från Södertälje och inte känna några gaykillar gjorde QX till det enda sättet för mig att veta att jag inte var själv.

Jag måste inflika här att jag var 24-år när jag själv accepterade att jag var gay och att gifta sig med en kvinna inte var något alternativ för mig. Vi assyrier/syrianer lever i en diasporakultur där det blir ännu viktigare att hålla hårt i hemlandets traditioner. Att bryta mot dessa oskrivna regler är inget man gör i en handvändning.

Kastades ut från släkten

Efter en katastrofpåsk kastades jag ut från garderoben och tvingades ofrivilligt komma ut som gay inför familjen och i förlängningen släkten. Jag har sedan 2013 inte satt min fot i min hemstad Södertälje. Min största farhåga visade sig bli sann: Alla barndomsvänner, släktingar (både i Sverige och andra länder) och stora delar av familjen vände ryggen till mig. Jag som person var inte längre önskvärd och kastades i soptunnan som man kastar en pappersnäsduk.

I väst har man oftast en ”egocentrisk världsbild” – den egna individen står i centrum och de beslut du tar om bl.a. utbildning, val av partner osv utgår från dig och vad du vill göra i livet. Dessa påverkar bara dig.

Vi från Mellanöstern har en ”etnocentrisk världsbild” – alla beslut som du tar om exempelvis utbildning, val av partner, hur du är som person, vad du säger och hur du agerar påverkar inte bara dig utan även din familj och släkt. Dina personliga val påverkar inte bara dig, du som person är inte i centrum och den ”viktigaste” utan hänsyn tas till alla omkring dig.

Annons

Jag har tänkt på detta långt innan jag började plugga: Att med jobb och utbildning kunde jag ta mig loss ur bubblan Södertälje och komma ut.

Annons

Jag bodde i en studentlägenhet i Stockholm och pluggade. När jag var klar med utbildningen fick jag jobb och hade nya vänner i Stockholm. Efter ett tag träffade jag en kille (en svensk kille) sommaren 2007 och vi har varit ihop sedan dess, vi gifte oss 2016. Min familj var inte på plats. Jag och min man lever bra, vi har vår lilla familj, jobb och vänner. Hans familj/släkt har tagit emot mig med öppna armar och det kändes betryggande från start.

”Kärleken vinner alltid”

Det här blev längre än vad jag hade tänkt, men det här är min historia som jag burit på under många år. Jag har idag bara sporadiskt kontakt med min syster och jag har accepterat att det är så det är, att jag i princip är död för resten av familjen och släkten.

Jag har accepterat detta och släppt det för att kunna gå vidare. Det finns gay assyrier/syrianer vars familjer accepterat de och de har kontakt med varandra. Min familj är ortodoxa kristna och väldigt konservativa. Ingen i min familj tog ställning för mig vilket möjliggjort det för resten av släkten att ta avstånd. Några år hade jag även skyddade personuppgifter då hot riktade mot mig började trilla in. Nu låter detta mörkt och inte särskilt hoppfullt, men om du som läser detta just nu är gay, och inte ser någon framtid, vill jag säga att du inte är ensam.

Berätta för en vän du litar på och samla kraft och styrka därifrån. Börja plugga för att kunna ta dig ut från bubblan Södertälje. Vänner som du plockat ut blir din självvalda familj. Kämpa på, kärleken vinner alltid.

/D

Annons

Annons

Till toppen av sidan