När jag läste artikeln om Grzegorz Piszczek som förtjänstfullt snyggade till en hundrastgård i kommunen där gräset växte meterhögt, kom jag att tänka på ett annat ställe i staden där gräset också kan växa meterhögt – nämligen på Södertälje kyrkogård.

Generellt sett är kyrkogården en mycket vacker plats med stora lövträd, välskötta gräsmattor och fågelsång. De flesta gravar är också välskötta, men på några växer meterhögt gräs, tistlar och ogräs, som skämmer intrycket av helheten.

Anledningen är att kyrkogårdsförvaltningen valt ett system där varje gravrättsinnehavare årligen ska betala för gräsklippningen invid graven. Om avgiften inte betalas, klipps inte gräset utan det får växa vilt.

Det är en minoritet av Sveriges församlingar som har detta system, i de flesta får kyrkogårdsförvaltningen en klumpsumma och sköter alla gravarna på samma sätt. Då får man en kyrkogård som i sin helhet är välskött, med det system som Södertälje tillämpar får man en som delvis är lättskött och delvis vanskött.

Att spåra upp släktingar till avlidna och hantera fakturor tar mycket tid särskilt när det gäller gamla gravar. Södertälje är sedan länge en inflyttningsstad, där närmaste anhöriga kan bo hundratals mil bort och därför inte kan sköta om en gravplats.

På nätet skriver Kyrkogårdsförvaltningen "Vi strävar efter att du som besökare skall finna våra kyrko- och griftegårdar vackra, välskötta och rofyllda." Nja, jag tycker nog inte riktigt att man lyckats med detta. Byt system.

Gärdsmygen