Lars-Åke tjänstgjorde mellan 1974 och fram till sin pension som adjunkt vid Täljegymnasiet efter att dessförinnan ha tjänstgjort i Ånge.

Vi fann varandra direkt, vilket ledde till en livslång vänskap. Efter pensionen fortsatte vi ända till de senaste åren att gemensamt träffas någon gång i kvartalet för att äta och dricka gott. Lars-Åkes bjudningar på Paradisgränd var mycket uppskattade och slutade ibland med utgång till något av Södertäljes dansställen. Han var en dansant man till skillnad från oss andra.

Vi förstod att Lars-Åke stundtals hade haft det jobbigt, vilket gav hälsosvackor emellanåt. Det ledde ibland till svårigheter i lärarjobbet, som han dock älskade. Han var en fena på att ordna uppskattade studiebesök för sina elever. Men oavsett hur han mådde var han optimist i själ och hjärta och trodde alltid på att bli frisk igen. Vi vänner sa att han alltid reste sig på nio, för att tala boxningsspråk.

Lars-Åke var större delen av sitt liv ogift. Vi visste att han varje sommar skulle bege sig ut på långa resor i världen. Hans resmål var bland annat Kuba, Tanzania, Mellan-Amerika och Kina. Väl hemma igen berättade han de mest fantastiska historier om sina upplevelser. Han kunde hamna i problem av skilda slag men allt ordnade sig till sist. Ändå var vi alltid oroliga när höstterminen skulle börja- finns Lars-Åke helskinnad hos oss igen?

Ett genuint politiskt intresse präglade honom. Lars-Åkes hjärta fanns tydligt till vänster med sympatier för såväl Fidel Castro som Olof Palme.

Mordet på Palme drabbade honom psykiskt hårt under många år. Han var under några år ledamot för Socialdemokraterna i Invandrarnämnden. Han reste också en gång under 1980-talet till Midyat i Turkiet med gåvor från flera invandrade Södertäljebor till deras kvarvarande släktingar.

Politiken var en livslång och stark drivkraft för Lars-Åke, den fanns som en livgivande ingrediens i hans blod.

Han slutade sina dagar på Tallhöjdens boende. Där fick han den omvårdnad han behövde det sista dryga halvår han levde. Sorgen och saknaden är för oss stor, inte minst saknar vi hans skratt men också hans lugn och intresse för sina medmänniskor. Han övergav aldrig sina vänner utan de fanns alltid där för honom. En fin liten gåsapåg från Skåne har lämnat oss.

Lars Agnemar. Bruno och Louise Nyström, Staffan Olsson