Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Ska biskopar särbehandlas eller inte?

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Biskopars rättsliga ställning i Svenska kyrkan bör utredas, tycker debattören.

Annons

Normalt är statschefer inte möjliga att åtala. Detta gäller även i Sverige. Om den svenske kungen skulle få för sig att bege sig upp på ett hustak med ett automatvapen och skjuta ner folk vore man följaktligen tvungen att lösa situationen på något annat sätt än att döma honom till fängelse eller överlämna honom till rättspsykiatrisk vård.

Exemplet kan för vissa betraktas som extremt.

Annons

Vad gäller biskopar har även de genom historien åtnjutit vissa privilegier. Vid Stockholms blodbad åberopade biskoparna som skulle halshuggas att deras avrättning förutsatte påvens medgivande – men förgäves.

När Esaias Tegnér var biskop i Växjö (mellan 1824 och 1846) var hans utomäktenskapliga förbindelser en stor skandal. Detta för oss osökt över till Visby stift och dess avkragade biskop, Thomas Petersson. Är straffet rimligt?

Annons

Många menar att en präst, diakon eller biskop har avgivit vissa vigningslöften som vederbörande inte utan konsekvenser kan åsidosätta. I Peterssons fall tillkommer brott mot sjätte budet, att inte begå äktenskapsbrott.

Jag ifrågasätter om inte arbetsgivaransvaret borde ligga på en central nivå inom kyrkan.

Utan att ta ställning i sak skulle jag vilja föreslå införandet av en påföljdstrappa, så att valet inte skulle behöva stå mellan allt och inget, mellan avkragning och frikännande. Precis som för en ”vanlig” präst skulle påföljden kunna bli varning, eventuellt i förening med prövotid.

Vi har ett närliggande exempel i Järna-Vårdinge pastorat med den avkragade kyrkoherden som efter överklagande till Svenska kyrkans ansvarsnämnd slapp undan med just denna påföljd.

Annons

Kyrkans så kallade skiljande från staten har också inneburit att arbetsgivaransvaret för biskopar numera utövas av stiftsstyrelserna. I vad som har kallats Härnosandgate ställdes frågan om den kvinnliga biskopens (Eva Nordung Byström) skiljande från tjänsten på sin spets. Nu blev det inte så, utan hon fick behålla jobbet.

Jag ifrågasätter om inte arbetsgivaransvaret borde ligga på en central nivå inom kyrkan. Min slutsats är att en utredning om biskopars rättsliga ställning borde tillsättas snarast.

Thorwald Arvidsson

ledamot av kyrkofullmäktige i Järna-Vårdinge

Annons

Annons

Till toppen av sidan