Annons

Annons

Annons

Insändare
Värdshuset var ett sammelsurium

Text

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Den gamla värdshusbyggnaden på Torekällberget. Bilden är från sensommaren 2008. Foto: Mats Andersson/Arkivbild

Annons

Jag vill kommentera Margot Sallanders insändare häromdagen.

Hon skriver om Torekällberget: ”en av stadens mest besökta och vackraste platser”.

När det gäller ”mest besökta” så har både Sydpoolen och Tom Tit tidigare haft betydligt fler besökare. Hur de står till med dessa ställen i dag vet jag inte. Men om Torekällbergets museum passerat dem beror det helt visst på att dessa stagnerat och gått ur tiden som dragplåster.

Annons

Annons

Dessutom undrar jag om hon varit uppe på museet de senaste åren.

Själv är jag infödd Södertäljebo med starka känslor för och många besök på vårt friluftsmuseum. Men jag har varit så störd av alla pågående ofärdiga projekt med, säkert nödvändiga, Gunnebo-stängsel kors och tvärs, samt avsaknaden på öppna miljöer med kunniga värdar, att jag inte varit där långt när så mycket som tidigare.

Vidare skrivs: ”Det nedbrunna värdshuset var väl anpassad i den befintliga miljön.” Värdshuset var ju ett sammelsurium av tillbyggnader från olika epoker med utbyggnader, tinnar och torn utan någon arkitektonisk anpassning till museet i övrigt. Dessutom med den ”sjaskiga baksidan” med varuintag och lastkaj, som mötte besökarna som kom från parkeringen. Nödvändigt – men olyckligt nog.

I det fallet är ju den nya entrén betydligt trevligare. Frågan är hur framtida parkeringsbehov ska lösas logistiskt? Det kommer att bli en stor fråga.

’Sötäljebo’ med hjärtat på Berget

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan