Utsläppen av koldioxid måste ned. Det är den enda möjligheten för att bromsa den globala uppvärmningen, rädda klimatet och vår planet. Omställningen till ett fossilfritt samhälle sker brett, men måste framför allt ske snabbt.

I detta ligger inte bara att släppa ut mindre. Att utveckla möjligheten att fånga in, skilja av och lagra koldioxid kommer också utgöra en viktig del för att nå målen om negativa utsläpp.

Den så kallade bio-CCS-tekniken innebär att koldioxid helt enkelt plockas bort från atmosfären. Kortfattat fungerar det så här: Växter binder koldioxid från atmosfären i samband med fotosyntesen. Vid förbränning av biomassa frigörs koldioxiden. I stället för att släppa ut den genom skorstenen, förvätskas koldioxiden så att den sedan går att lagra i berggrunden.

Bland annat har Söderenergi och Södertälje hamn kommit en bit på väg i sin gemensamma strävan att få till en sådan anläggning här i stan – utredningar har visat att förutsättningarna vid Igelstaverket är goda att ta hand om den koldioxid som uppstår vid förbränningen i både kraftvärmeverket och värmeverket och att hamnen har utrymme att ta hand om mellanlagringen av vätskan, innan den transporteras vidare till norska kusten för slutlagring i berggrunden under Nordsjön. Förhoppningen är att i Södertälje kunna producera negativa koldioxidutsläpp på uppemot 800 000 ton årligen.

Tekniken är ung – den allra första storskaliga anläggningen i världen där koldioxid från biobränsle infångas och lagras invigdes i april 2017 i Illinois, USA.

Tekniken är också lovande – enligt beräkningar från Energimyndigheten skulle nästan sex miljoner ton koldioxid per år kunna avskiljas från pappers- och massaindustrier samt el- och värmeproduktion inom en nära framtid enbart i Sverige.

Men som så mycket annat som är ungt och lovande finns behov av startkapital, för att tekniken på sikt ska bli lönsam.

På måndagen kom Energimyndigheten med förslag kring finansieringen – där så kallade omvända auktioner ska användas. Det omvända auktionsförfarandet betyder att säljaren erbjuder ett lägstapris för den mängd koldioxid de kan avskilja och lagra (läs: negativa utsläpp) – och där köparen, staten, betalar per ton koldioxid för anbudet med lägst kostnad. Priset ska även täcka kostnader för transport och lagring är det tänkt.

För att ett system med omvända auktioner ska bli lyckosamt krävs bland annat att antalet aktörer med stora utsläpp av biogen koldioxid är tillräckligt många och att utsläppande bolag (som Söderenergi) vågar ta risken att investera i bio-CCS.

För detta krävs också att staten har tagit tillräcklig höjd i sin kostnadsbudget. I nuläget har regeringen avsatt 400 miljoner kronor för det statliga stödsystemet i sin höstbudget. Energimyndigheten – precis som flera branschaktörer – pekar på att beloppet är alldeles för litet. Statsstödet behöver vara tre, fyra gånger högre – cirka 1,5 miljarder kronor ytterligare alltså – för att snabbare kunna bli av med koldioxid från atmosfären.

Här är det viktigt att regeringen lyssnar.

Stödet måste upp i nivå. Allt annat är dumsnålt.