Redan 1964 föreslog en kommitté, ledd av Rosenborgsskolans rektor Edvin Jonasson, att en stadsteater i form av en teatergrupp skulle kunna spela en central roll i Södertäljes kulturliv.

1978 realiserades denna tanke genom att kommunen anlitade Musikteatergruppen Oktober, som då hade fått respass från det socialdemokratiskt styrda Malmö. När man i Stadsarkivet läser igenom gamla diarieförda handlingar och protokoll från den dåvarande kulturnämnden i det likaledes socialdemokratiskt styrda Södertälje – vilket jag har gjort – blir man på det klara med att Oktobers uttalat socialistiska agenda inte var något som skrämde Södertäljes dåtida kulturetablissemang med kulturchefen Bengt Skoog och musikintendenten Harry Olt i spetsen.

Tvärtom: trots att flera musik- och/eller teatergrupper var intresserade av att bedriva verksamhet i Södertälje gick budet till den öppet vänsterpolitiska Musikteatergruppen Oktober, känd för produktioner som långfilmen ”Sven Klangs kvintett” och pjäsen ”Prins Hatt under jorden”.

I det avtal som reglerade gruppens första anställningsperiod i kommunen 1978-81 finns följande formulering: ”Vi vill använda vårt teaterarbete som ett av instrumenten i en process som avser att förändra det nuvarande samhället till ett socialistiskt samhälle.” Den passusen försvann dock med tiden från avtalen.

Att gruppen ändå valt att behålla det gamla namnet, som är hämtat från Lars Forssells ”Oktoberdikter” (1971) – som hyllar bolsjevikrevolutionens ledare V. I. Lenin – visar dock att dagens upplaga förblir det röda arvet trogen.

Kultur- och fritidsnämnden biföll vid sitt senaste möte den 11 mars det framlagda nya förslaget till avtal avsedda att reglera kommande samarbete mellan kommunen och Oktoberteatern. Avtalen är utformade dels som ett verksamhetsavtal, dels som ett nyttjanderättsavtal. Enligt det förra avtalet ges gruppen av kommunen drygt 2 miljoner kronor i bidrag. Enligt det senare förväntas man upplåta utrymme åt andra i kommunen verksamma scenkonstutövare.

För mig som representant för Sverigedemokraterna var det självklart att yrka avslag på båda avtalen, eftersom vårt budgetförslag prioriterar annat än vänsterinriktad agitationsteater. Oktoberteatern är, oavsett politisk profil, sedan länge en gökunge i det kommunala kulturboet.

Vad som slutligen kan vara ägnat att förvåna är den entusiasm även så kallade borgerliga partier som Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet under nämndmötet uttryckte visavi den alltjämt klart vänstervridna Oktoberteatern.

Det brukar heta att politikerna ska hålla kulturen på ”armlängds avstånd” i betydelsen att inte lägga sig i kulturens politiska yttringar. När Musikteatergruppen Oktober anställdes för 43 år sedan rådde emellertid inga armlängds avstånd, utan jag vill påstå att vänsterradikalismen var en merit i den dåvarande kulturnämndens ögon.

När det nu enligt Sverigedemokraternas mening är hög tid att avsluta Oktobers övermåttan långa sejour i vår kommun borde det inte vara så – kulturen har alltför länge varit något av en skyddad verkstad för vänstern.

Tommy Hansson (SD)

ledamot i kultur- och fritidsnämnden