Är det bara jag, eller är det inte lite trendigt med säkerhetspolitik?

Anmäl text- och faktafel

Absolut lever jag i en bubbla där ämnet är av mer intresse än för allmänheten: en naturlig del av min bekantskapskrets utgörs av de som är, liksom jag, studenter i statsvetenskap och genom ett långt engagemang i utrikespolitiska frågor, har jag fått vänner som är intresserade av precis samma sak och då ofta säkerhet och försvar. En liknande representation är lika tydlig i mitt Twitterflöde.

Som uppvuxen i militärstaden Boden, har jag på olika sätt påverkats av det svenska försvarets närvaro. När jag var liten flyttade en av mina bästa kompisar för att hennes pappas jobb förflyttades till Linköping, senare Ronneby. Jag är nog gammal för att vara på en krog som ofta fylldes av de sista generationerna av så kallade lumpare. När jag var sambo med en soldat tvättade jag de där fula Kronankalsongerna (som för övrigt är väldigt sköna) och julen 2017 firade vi utan min storebror, som var på utlandsmission.

Detta kanske också förklarar varför jag fått nog av försvaret. Men säkerhetspolitik innehåller fler aspekter och ska inte begränsas till bara försvarsfrågor. Egentligen ska väl området delas in i säkerhetspolitik och försvarspolitik, sedan är underkategorierna många. Jag hade en period då jag försökte bli förälskad i säkerhetspolitik, med inriktning på cybersäkerhet. Flertaliga försök slutade dock med att jag konstaterade att jag inte blev kär i cybersäkerhet, heller.

Försvarsmakten står inför utmaningar och kan bortprioriterats längre. Idag ter sig säkerhetshot och attacker mot samhället annorlunda än enbart väpnat krig och terror. Cyberattacker kan slå ut hela system och genom intrång kan känsliga uppgifter stjälas.

I flera val har yttre påverkan diskuterats, kanske allra mest om Rysslands inverkan på det utslaget i amerikanska presidentvalet. Påverkanskampanjer från främmande makter kan styra andra länders demokratier, är ett allvarligt hot mot både vår säkerhet och demokrati.

Inför den här typen av påverkan är vi sårbara. Internet är fritt men med algoritmer kan innehållet vi möts av styras. Oavsett hur mycket bättre skolan var förr, så verkar källkritik inte vara någonting generationerna ovanför min vara avsevärt mycket bättre på. Budskap sprids så enkelt med ett klick, och utan att ens tänka en sekund över dess sanningshalt, bemöts budskapet på en annan skärm. I kombination med en stor användning av sociala medier i flera åldersgrupper kan styrmedel som dessa får stora genomslag.

Om försvars- och säkerhetspolitiken är en trend hoppas jag att den fortsätter. Sverige står inför svåra säkerhetspolitiska utmaningar, kompetens kommer behövas för att klara av dem. Oavsett om det är frågor om värnplikt eller rysshot, cyberattacker eller valpåverkan.

Fastän alla inte kanske inte delar den brinnande passion för ämnet som andra gör, har en lika kunskapstörstande som kunnig opinion satt säkerhetspolitik tvingat oss att bry oss. För det tackar jag er: efter att jag besegrat masteruppsatsen kommer jag att försöka förstå bildandet och spridandet av desinformation och yttre påverkan.

Det är fint när opinionsbildning fungerar. Försvars- och säkerhetspolitik är en fråga för oss alla.