Irankrisen verkar vara på väg att bli det mest akuta hotet mot världsfreden just nu. Och nästan ingen förstår egentligen varför. Under presidenterna Obama och Rouhani skedde en dramatisk förändring av relationerna mellan Iran och Västvärlden tydliggjort genom Kärnenergiavtalet, som slöts mellan Iran och alla medlemmar i FN:s säkerhetsråd samt Tyskland.

Iran har följt sina förpliktelser till punkt och pricka. Risken för att landet skulle skaffa sig kärnvapen föreföll undanröjd. Men Trump gick till val på att avvisa alla Obamas framgångar, alltså även detta.

USA:s ansträngningar att ha politisk kontroll över Iran går långt tillbaka i historien. Och det har handlat om makt och pengar. Efter andra världskriget, ville till exempel den demokratiskt förankrade Mossadeq-regeringen nationalisera landets oljetillgångar. Det var ett hot mot västs ekonomiska intressen. USA stödde därför en militärkupp som störtade demokratin och införde en järnhård diktatur under Shah Reza Pahlevi.

1979 störtades shahen genom en bred folkresning ledd av en islamistisk rörelse. Det ledde Iran från en sekulär totaldiktatur till en religiös halvdemokrati. Revolutionen var ett allvarligt bakslag för USA, som förlorade en av sina viktigaste allierade i Mellanöstern. De huvudsakligen amerikansk- och brittiskägda oljetillgångarna nationaliserades.

1980 anföll Irak med stöd av USA, Saudiarabien och Gulfstaterna, men slogs tillbaka. Oron för att Iran skulle utveckla kärnvapen motiverade alltmer omfattande sanktioner.

Därefter utvecklades Iran i en allt mer islamistiskt auktoritär och västfientlig riktning. Så småningom började dock de folkliga kraven på liberalisering bli allt starkare. Hassan Rouhani valdes 2013 till president på ett försiktigt liberalt reformprogram. Relationerna till omvärlden förbättrades starkt. Under 2014 framförhandlades kärnenergiavtalet och 2015 avvecklades sanktionerna.

Men Trump vill, påhejad av Israel och Saudiarabien, ha bort Iran som en regional maktfaktor, stärkt genom krossandet av IS. De övriga stormakterna vill stå fast vid kärnenergiavtalet, men USA tvingar med hot också europeiska och andra företag att följa sanktionerna,

Föga förvånande avvecklar Iran nu successivt de restriktioner man tagit på sig enligt avtalet, och närmar sig så småningom den punkt då man har kapacitet att skaffa sig kärnvapen. Om Iran skaffar sig kärnvapen kommer det trigga igång en kärnvapenkapprustning i det instabila Mellanöstern. Det svaga stödet för FN:s kärnvapenförbud, där nu också Sverige backar ur, uppmuntrar en sådan utveckling.

Samtidigt skulle alternativet att angripa Iran militärt lätt kunna få förödande följder.

Hoppet står nu till att de stormakterna som stödjer avtalet, Kina, Ryssland, England, Frankrike och Tyskland mer eller mindre gemensamt tar kontroll och förhindrar en katastrofsituation som ingen vill ha.

Pär Granstedt

Utrikeskrönikör