Efter att i lite över två år ha tagit hand om min make Juan, både hemma och som medföljare till så många behandlingar vill jag uppmärksamma läkarvården i livets slutskede.

Anmäl text- och faktafel

Utan doktor Ulrika Harmenberg, läkare på Karolinska i Solna, skulle allt detta inte ha varit möjligt. Hon bemötte oss på ett otroligt mänskligt sätt, lovade att hjälpa oss och ordnade den bästa cancerbehandlingen för Juan under den tid som behövdes.

Efteråt var det ASiH (Avancerad sjukvård i hemmet) i Södertälje som tog över. Deras läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, terapeuter, kurator och olika specialister kom hem till oss och behandlade Juan på det bästa medmänskliga sätt. Dag och natt kom de och hjälpte honom.

Hemtjänsten fick tyvärr inte mycket plats, men gjorde sitt bästa.

Under Juans få sista dagar (åtta) på palliativa avdelningen i Södertälje sjukhus fick vi i familjen uppleva deras ständigt närvarande vård över patienterna. Vi blev bemötta med förståelse och mänsklighet. Framför allt hjälpte de Juan med hans ångest att lämna livet – så fick han somna in lugn.

Tack alla ni. För allt. Tack min familj som alltid var med, utan er skulle förlusten vara svårare. Tack alla ni som tänkte på honom och på mig här i Bårstabergen – alldeles speciellt barnen som jag arbetar med.

En sista ständig tanke som jag alltid bär med mig: vad händer med alla de som ensamma måste klara sina svåra sjukdomar inför livets slut? De behöver lika bra läkar- och sjukvård – men de behöver också medmänniskor, eller hur?

Cecilia Valdes