Februari 2016. Vintersola sken i Karlstad när Centerpartiets Annie Lööf talade under partiets kommundagar. Hon fokuserade helt på den största utmaningen som Sverige stod inför de kommande åren – att få in de många nyanlända människor som stod utanför arbetsmarknaden i jobb. "Centerpartiet uppmanar därför arbetsmarknadens parter att komma överens om ett nytt avtal riktat direkt till nyanlända", sade Lööf.

Främst är det den stora andelen som saknar eller har bristfällig utbildning, som Centerpartiledaren talade om. Och så berättade hon om partiets förslag om ingångsjobb. Lööf presenterade en lösning med såväl ”betydligt lägre ingångslöner än i dag”, som att staten drar sitt strå till stacken genom sänkt inkomstskatt för den individ som blir anställd samt sänkt arbetsgivaravgift till den arbetsgivare som anställer en ingångsjobbare.

Förslaget handlade inte om att sänka löner, snarare om att göra det möjligt att bryta bidragsberoendet och få en första lön.

Annie Lööfs uppmaning till arbetsmarknadens parter att ta sitt samhällsansvar – att tillsammans riva hinder och skapa möjligheter för dessa människor – försågs med en piska när hon, utifall parterna inte gjorde sitt, öppnade för att lagstifta för att få in nyanlända i jobb.

Lagstiftningshotet får ses just som ett hot. För att få fart på parterna. Den svenska modellen, där parterna gemensamt löser även de knivigaste utmaningar utan statlig inblandning, är att föredra.

Men en av dessa parter, LO, visade sig vara helt oförmöget att ta till sig vad Annie Lööf de facto föreslog. Ej mindre var organisationen intresserat av att ta något som helst ansvar för att underlätta för nyanlända att få ett jobb (och kunna bli LO-medlemmar). Tvärtom. Fackliga företrädare gick till attack på det allra mest smaklösa vis. Vulgära tolkningar av C-förslaget som ”Vi vägrar att teckna avtal efter etnicitet” fick stort genomslag.

Allra längst gick LO-borgens eget husorgan, tidningen Arbetet, där ledarskribenten och forne LT-medarbetaren Martin Klepke basunerade ut att "Centern tar till apartheid för att sänka LO-anslutnas löner".

Nu i våras, lite mer än ett år senare, hade uppenbarligen verkligheten tittat förbi Norra Bantorget och knackat på LO-borgens port. Och tänka sig, det var dessutom någon som öppnade. För plötsligt kom LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson själv med ett förslag mycket likt det Annie Lööf presenterat. LO kallade sin variant för utbildningsjobb, och föreslog att nyanlända skulle anställas till en lägre lön än vad kollektivavtalet anger.

Och på fredagen kunde Sveriges radio berätta att parterna nu är mycket nära ett avtal för att möjliggöra att nyanlända ska få in en fot på arbetsmarknaden.

Huvuddragen i detta kommande avtal är enligt rapporteringen att individen ska anställas med lägre lön i kombination med ett stöd från staten.

Det viktiga nu är inte att peka finger åt LO, avkräva ursäkter och påpeka att man hade fel – det vet man redan. Nej, det är i stället att berömma arbetsmarknadens alla parter för sin konstruktivitet och inte minst att gratulera de nyanlända till att det nu äntligen öppnas en reell chans till ett första jobb och en första lön.

De höga brösttonerna, för att inte säga helt oanständiga språkbruket, som kom från LO för bara några år sedan är inte glömt. Men till slut kunde inte ens facket blunda längre.

Tomas Karlsson
08-550 921 33
tomas.karlsson@mittmedia.se