Annons

Annons

Annons

Annons

Nostalgi: Så byggdes Igelstabron

Så gick det till när Igelstabron byggdes. Se bilder från jättebygget, hämtade från LT-arkivet.

Ett fotografi av Annika Jonsson över Igelstaviken. Så här såg det ut innan det planerades ett bygge av en järnvägsbro på platsen. Bron skulle ha sitt första landfäste intill Nyköpingsvägen bredvid Pershagen. Där skulle man även bygga den nya fjärrtågstationen Södertälje Syd som då tog över fjärrtågtrafiken från Södertälje Södra (i dag heter stationen Södertälje Hamn). Bron skulle sedan gå över E4 och magasinen i Sydhamnen som man ser till vänster på bilden. Med hjälp av tre pelare i vattnet skulle bron ta sig över Igelstaviken och efter två kilometer skulle bron avslutas öster om Nynäsvägen som går norr om kriminalvårdsanstalten Hall som vi ser till höger på bilden.

Bild: Annika Jonsson

Annons

I detta bildspel publicerar vi bilder från vårt arkiv med bildtexter om Sveriges längsta och högsta järnvägsbro. Bygget av Igelstabron var inget projekt som gjordes på en natt.

Följ med oss på resa som tar sin början när Igelstaviken saknade en två kilometer lång bro och Grödingebanan ens inte var tänkt att passera genom Södertälje.

En fotografi av Peter Karlsson på en karta som är gjord av Lennart Wahlström. Illustrationen visar hur Statens järnvägar tänkte dra Grödingebanan och Södertälje kommuns motförslag som kom 1986. Tanken från början var att dubbelspåret skulle gå raka vägen från Flemingsberg direkt till Järna över Grödingelandet. Vid Kungsholmen och den lilla ön Fläsklösa skulle det byggas en bro. Det negativa med Södertälje kommuns förslag var att sträckan skulle bli 2,8 kilometer längre, det skulle krävas flera tunnlar (punktmarkerade på kartan) och en två km lång bro. Fördelarna var bland annat att Södertälje var den största stationen mellan Stockholm och Göteborg samt att spåret kunde kopplas ihop med spåren från Eskilstuna och därmed fick hela Mälarregionen tillgång till banan.

Bild: Peter Karlsson

Från vänster ser vi kommunalrådet Hasse Mattsson, planeringsdirektör Ingemar Ydfors, stadsdirektör Ingemar Skogö och arkitekt Sten Karlsson som hade fått fint gensvar för förslaget om den nya fjärrtågstationen vid ett möte i början av januari 1987. Statens järnvägar var positiva till Södertälje kommuns förslag även om man hade kommit långt i den ursprungliga planen där man tänkt bygga Södertälje förbi. Man fick även tummen upp av kommunerna Botkyrka, Nyköping och Eskilstuna. Dessutom länsstyrelsen i Södermanland.

Bild: Roland Thunholm

Annons

Ett fotografi av Peter Karlsson på ett fotografi av Bengt Dahlstedt som Lennart Svensson använde för att göra en illustration av hur bron ungefär skulle kunna se ut. I maj 1988 var det riktigt nära att det stora projektet skulle bli verklighet. Tänkta segelfriahöjden på 40 meter kan jämföras med Mälarbrons 16 meter och motorvägsbrons 26 meter. Det som återstod var att bestämma hur mycket de olika parterna skulle betala för projektet.

Bild: Peter Karlsson

Annons

När allt väl var klart var det dags att bestämma vilka som skulle bygga Södertälje Syd och Igelstabron. Staffan Löwstedt fotograferade ett modellbygge över bron som arkitekterna Anders Karlsson och Hans Waldau satte ihop. Förslaget på bilden innebar att Igelstabron skulle bli en hängbro. Dock påpekade Banverkets Miguel Guirao att det inte går att ha järnvägsspår på en sådan bro då de rör på sig. En järnvägsbro måste ligga still. Det fanns även en modell på bland annat en bro i stål med ett 24 meter högt räcke men ett sådant förslag blev antagligen snabbt avvisad då den typen av bro kräver mycket underhåll.

Bild: Staffan Löwstedt

Istället blev det snabbt klart att det kommer bli en bro som liknade denna modell som också gjordes av arkitekterna Anders Karlsson och Hans Waldau. Nackdelen med en sådan här bro enbart i betong är att det kräver flera pelare och ännu mera pålningsarbete i Igelstaviken. Hur många pelare det skulle stå i vattnet var givetvis en av de stora frågorna.

Bild: Staffan Löwstedt

Där Södertälje Syd och Igelstabron skulle byggas var det i stort sett obebyggt. Men några hus var i närheten. Intill där Södertälje Syd skulle komma att byggas fanns Södertäljes Baptistförsamlings sommargård och utanför Hall bodde paret Holmerin med hunden Svea i ett hus där de bott i 26 år. Paret var inte alls roade av det gigantiska brobygget. 15 meter från huset skulle det byggas en pelare och bulldozers tog över deras trädgård innan det stod klart vart de skulle flytta.

Bild: Ingemar Björling

Arne Adler fotograferar när den första skopan för nya bron togs i september 1990. De första brobyggarna kom från Finland. De skulle muddra Igelstaviken på lera. Leran lade man sedan i en håla vid den lilla ön Halls Holme. Därefter gjorde man ett segelskydd genom att lägga sprängstensmassor där de tre pelarna i vattnet skulle stå. - Båtar kan ju fara omkring litet hur som helst och vi gör vad vi kan för att skydda bron, berättade Juhani Hardikainen som var ledare för arbetet.

Bild: Arne Adler

Den här bilden är från april 1991. Bropelare 31 är färdiggjuten. Högst upp på pelaren skulle Södertälje Syds perrong ligga. Landskapet nedanför var en gång i tiden ett båtområde och den lilla röda stugan till vänster om pelare 31 var tidigare båtklubbens. Det som sticker ut högst upp till vänster är det fackverk som bron senare skulle gjutas på. Utsikten bjuder även på E4 och Scania i norr.

Bild: Urban Orzolek

Det gjordes förstås en mängd förslag hur Södertälje Syd skulle utformas. Här är ett foto av Peter Karlsson på en tidig skiss på ett av Svenska industribyggen aktiebolags förslag. Man hade tänkt sig att man skulle ha bussterminal och ett parkeringsdäck i flera plan under stationen. Pelare 31 som ni såg på förgående bild är mittenpelaren till vänster på denna skiss.

Bild: Peter Karlsson

Senare blev det även klart att Svenska industribyggen aktiebolag skulle bygga Södertälje Syd. Många av idéerna på förgående bild blev dock inte verklighet. Det skulle helt enkelt bli för dyrt att utforma. Istället formades stationen likt denna skiss av Svenska industribyggen aktiebolag.

Bild: Peter Karlsson

På bilden ser vi en båt bogsera en kassun, en gigantisk form, från uthamnen till brobygget. En resa som tog två timmar. Kassunen skulle placeras där en av huvudpelarna i vattnet skulle stå. Denna kassun vägde 250 ton och var tillverkad av Södertäljeföretaget Boas smide. Vid tidpunkten var det den största som tillverkats i Sverige. Väl på sin plats pumpades den ut på vatten och sedan skulle man gjuta en betongplatta och arbetet med att resa en av vattenpelarna kunde dra igång på allvar.

Bild: Thomas Brandt

Annons

Annons

Så här såg det senare ut inuti kassunen. Vi ser ett arbetslag bland strålkastare och armeringsjärn som gjuter betong. Bengt Dahlstedt fotograferade vid ett reportage som LT gjorde i oktober 1991. Arbetet med att resa pelarna pågick dygnet runt och det krävde stor respekt och tillsyn var man satte fötterna. Vare sig man arbetade på jorden eller 40 meter upp i luften.

Bild: Bengt Dahlstedt

LT och fotograf Bengt Dahlstedt tog sig upp i luften ett år efter byggstart. Väl där blev det ett antal flygfoton och här kan man se hur långt man kommit från östra sidan bredvid Hall.

Bild: Bengt Dahlstedt

Här ser vi Bengt Dahlstedts fotografi från brons västra sida ett år efter att första spad taget togs. Bygget var nu framme vid E4. Vid årsskiftet 1993/94 var tanken att bron skulle vara klar. En tidsplan man garanterat höll. - Vi ligger till och med lite före, berättade Lars Byström från Banverket i en artikel i LT där den här bilden publicerades.

Bild: Bengt Dahlstedt

En bild av Roland Thunholm en sen januarikväll 1992. - Hon ser ut som en Finlandsfärja om natten, tyckte en av arbetarna när LT var på besök på olika arbetsplatser i Södertälje i jakt på information till en artikel där LT berättade om Södertäljes mest spännande nybyggen.

Bild: Roland Thunholm

Bygget av Grödingebanan innebar inte bara ett bygge av en två kilometer lång bro och ny fjärrtågstation utan även tunnelbygge. På fotografiet av Johan Nilheimer ser vi bergsarbetaren Yngve Lindblom som är en av dem som arbetade sig meter efter meter igenom urberget i Gerstaberg som ligger mellan Järna och Södertälje. Med ett aluminiumspett hackade han vid tidpunkten bort alla lösa stenar ur tunneltaket – skrotar som det kallas på sprängspråk. - Det här är den farligaste delen av jobbet. Man måste lära sig åt vilket håll stenarna faller. Annars kanske man skrotar så man får det över sig, berättade Yngve Lindblom som vid tidpunkten varit i sin yrkesroll i 30 år.

Bild: Johan Nilheimer

Nio bergsarbetare jobbade dygnet om i veckor i treskift. 80 meter urberg i veckan sprängdes bort. Första sprängningen gjordes i början av december 1991. När LT var på besök hade de arbetat i fyra månader. När man skulle vara färdig beräknades det att man sprängt bort 65 000 kubikmeter sten och om man lade det i en hög på en fotbollsplan skulle det bli 15 meter högt. Yngve Lindblom och hans jobbarkompisar kanske i dag har passerat tunnlarna de en gång sprängde sig igenom. Skillnaden är att resan i dag bara tar några sekunder.

Bild: Johan Nilheimer

En av Thomas Brandts bilder från slutet av 1992. Nu var bron framme vid hamnen och hade börjat växa över Igelstaviken. Trots att byggarbetarna hade en fantastisk utsikt gällde det att inte få svindel och bemästra sin eventuella höjdskräck.

Bild: Thomas Brandt

Staffan Löwstedt fångar en rysk helikopter som vid tidpunkten var världens största. Helikoptern blev inhyrd en helg i mars 1993 för att flytta ställningar och annat material upp på Igelstabron. 60 000 kronor i timmen kostade det att ta hjälp av den stora ryska (bj)örnen men samtidigt sparades det en hel del veckors arbete. Det återstod nu inte lång tid tills Södertälje kunde stoltsera med att ha Sveriges längsta och högsta järnvägsbro. Öresundsbron som stod klar år 2000 blev sedan en längre bro men Igelstabron är Sveriges längsta och högsta bro som enbart trafikeras av tåg.

Bild: Staffan Löwstedt

Annons

Ett år senare var bron klar och en unik vårdag 1994 fick man gå över bron för första och enda gången. Här har vi en vacker bild tagen av Mattias Holgersson som visar hur resultatet av bron över Igelstaviken blev. Bilden är från 2012 och är tagen från Sydhamnen i ett område som allmänheten inte har tillgång till.

Bild: Mattias Holgersson

Södertälje Syd.

Bild: Mattias Holgersson


Peter Karlsson

peter.karlsson@lt.se

Annons

Annons

Till toppen av sidan