Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi är inte farliga – snarast ovanligt fridsamma..."

– Läs på! Vi är inte farliga. Det är Anders Pemers budskap till de i Glasberga som protesterat mot det planerade LSS-boendet. Anders har Aspergers syndrom. .

Annons
Anders Pemer fick sin aspergerdiagnos som 33-åring.

Anders Pemer är ordförande i Organiserade Aspergare i Stockholm och vice ordförande i Attention Huddinge-Botkyrka.

Han, liksom många andra, reagerade direkt när han läste om protesterna mot LSS-boendet i Glasberga.

– Jag blev mer uppgiven och ledsen än arg. Det finns ju en så stor okunskap om asperger. Samtidigt insåg jag att om jag haft grannar med samma inställning så hade de inte velat se ”en sån som mig” i sina fina kvarter, säger Anders.

Han bor sedan i vintras med stöd enligt LSS i en lägenhet i ett vanligt bostadsrättsområde i Vårsta.

Men för detta har han fått kämpa hårt.

– Jag blev utsparkad från mitt LSS-boende i Tullinge efter sju år på grund av att de kommunala handläggarna inte tyckte att jag var en riktig aspergare. Så okunnigheten om vår diagnos kan vara lika stor bland de som ska vara experter som den är hos allmänheten. De största experterna är ofta vi själva. Alldeles för ofta, säger Anders.

Men han överklagade Botkyrka kommuns beslut att ta ifrån honom LSS-boendet och bodde under nästan ett år i lägenhetshotellet Paradis i Södertälje innan förvaltninsgrätten åter gav honom rätt till LSS-boende.

Diagnosen Aspergers fick han inte förrän han var 33 år.

– Det var ganska svåra år innan. Jag hittade aldrig rätt. Visste inte vad jag ville bli. Hade lätt att lära – lärde mig läsa som 4-åring – men lika lätt att ge upp. Och jag hade svårt att läsa av andra människor.

Det blev en rad kortvariga ströjobb, arbetslöshet, socialbidrag innan han fick sin diagnos.

– Det var en stor lättnad. Jag läste allt jag kunde om min diagnos och jag blev aktiv aspergare. Jag hade öppet hus för aspergare varannan månad. Numera varje månad, berättar Anders.

Svårigheten att läsa av och förstå andra människors reaktioner är vanlig bland aspergare.

– Tyvärr har detta ofta lett till uppfattningen att vi skulle sakna empati, vilket är helt fel. Vi förstår bara inte alltid hur andra uppfattar oss. Men jag känner starkt för och hjälper gärna människor i nöd. Däremot kan vi själva ha svårt att visa känslor.

– Och vi är inte farliga eller aggressiva. Snarare ovanligt fridsamma. Jag undviker konfrontation. Då drar jag mig tillbaka, säger Anders.

Vad skulle du vilja säga till de som protesterar?

– Läs på mer! Lär er om asperger. Och vad vet Glasbergaborna om sina egna grannar? säger Anders.

Annons
Annons
Annons