Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Södertäljepolis lämnar in "brickan" efter 44 år

Han låg beredd att skjuta med K-pist vid Norrmalmstorgsdramat 1973, har utrett mord och värdetransportrån. Men nu lämnar Kenneth Dahlberg, 66, in brickan och pistolen.

Att vara objektiv, lyhörd och uthållig är viktiga ledord som brottsutredare, säger Kenneth Dahlberg.

– Att lämna ifrån mig brickan och ”pickan” och bli en vanlig ”herr” känns såklart läskigt när man varit snut så jädrans länge. Det är ju en del av min identitet, säger Kenneth Dahlberg när vi träffar honom i hans arbetsrum i polishuset på Jovisgatan.

En stor grön soptunna har fyllts av gamla utredningar och papper och kvar på skrivbordet finns nästan bara det senaste som måste bli klart innan han lämnar bygget och blir pensionär.

Men det finns såklart fördelar med att gå i pension också, tycker han.

– Jag slipper flytta med till nya polishuset. Jag tror inte att jag hade klarat att vänja mig vid kontorslandskapet där. Ingen vill ju ha kontorslandskap, men det känns som att de tog besluten ovanför våra huvuden, säger han.

Kenneth Dahlberg, 66, har genomfört en lång resa inom polisyrket. Mycket har utvecklats, förändrats och framförallt inträffat under de 44 år som gått sedan han inledde sin poliskarriär 1969 i Handen.

– Såklart minns man Irjamordet sommaren 1973. Irja i Handen som lämnade in bilen på verkstan i Trollbäcken och blev våldtagen och ihjälslagen av bilmekanikern. Mördaren åkte på semester i Tyskland och vi stod och väntade och grep honom när han kom hem.

Samma år inträffade Norrmalmstorgsdramat. Janne Olsson och Clark Olofsson rånade Kreditbanken på Norrmalmstorg och låste in sig i valvet. Kenneth Dahlberg och tre andra skickades dit med K-pistar för att ligga på vakt utanför valvet.

– Jag minns att vi kröp in och golvet var fyllt av sedlar. Jag var ung och grön och lite nervös, och när vi skulle äta kom en kommissarie inkrypande med en back mellanöl. Man var ju bara 25, jag minns att man blev lite påverkad, säger Kenneth Dahlberg.

Han låg utanför valvet i ett dygn.

– Vi lyssnade bland annat med stetoskop, minns han.

Det de hörde ska kanske inte nämnas, säger han och skrockar. Men man kan väl säga att det var det numera välkända Stockholmssyndromen gestaltat i ljud.

1981 började Kenneth Dahlberg vid Södertäljepolisen i yttre tjänst. 1989 började han på gamla våldsroteln och började utreda brott – något han fortsatt med fram till i dag. Under åren som gått har han utrett mängder av brott.

Finns det något ärende du kommer att minnas mer än andra?

– Ja, det är nog värdetransportrånet vid Överskottsbolaget i Södra 95, där rånarna tog gisslan och fick med sig flera miljoner. På den tiden fanns något som hette förundersökningskostnad. I dag säger de till oss att sluta om det blir för dyrt, men då hade vi en kommissarie på Krim som sa: ”Lös det här! Vad behöver ni?” Det fanns inga begränsningar.

Ligan var misstänkt för åtta storrån men hade hela tiden gäckat polisen.

– Det var Peter Ståhl, Lasse Ohrebrandt och Lennart Gran och jag som jobbade med det där, berättar Kenneth Dahlberg.

Upplösningen var i Hägersten, där ligan satt och räknade bytet i en lägenhet när polisen stormade in.

– De greps med fingrarna i kakburken. De hade 8,5 miljoner i kontanter, polisuniformer och vapen.

Finns det några utredningstips du skulle vilja ge yngre kollegor som kommer efter dig?

– Ja, ett vanligt fel kan vara att man som ny inte fokuserar på vad det handlar om. Undvik att sticka ut åt sidorna!

Kan du ge exempel?

– Säg att du utreder en grov misshandel. Sedan ser du att den misstänkte har lite narkotika också. Då glömmer man bort den grova misshandeln och börjar utreda det andra i stället.

Har du några nyckelord som är avgörande som kriminalinspektör?

– Var objektiv, lyhörd och uthållig. Bestäm dig inte i förväg hur något är.

Tas äldres erfarenheter om hand inom polisen innan ni lämnar skutan? Sker någon överlämning?

– Det är dåligt, jag ersätts inte ens, man har så dåligt med pengar. Jag tycker att jag borde ha haft någon yngre som går med mig de sista tre åren som jag skulle kunna dela med mig till av mina erfarenheter och samtidigt få något tillbaka som jag inte kan, som datateknik exempelvis.

Förr var det vanligt att poliser lät sig fotas vid större knarkbeslag och rånbyten, sådant sker inte i dag. Har polisens öppenhet mot media förändrats över tid?

– Jag har en känsla av att vi var öppnare förr, i dag är det en helt annan mentalitet i hela myndigheten känns det som. Det är något som smugit sig in, ingen vågar prata med media i dag. Men jag tror inte ett skit på att media skulle ha förstört någon utredning.

Har du några planer på vad du ska göra nu som pensionär?

– Vi får se, det blir mer tid i sommarstugan.

Irja Sjögrens mördare visar för polisen hur han bar kroppen från sin kundbil och grävde ner den i ett skogsparti i närheten av friluftsområdet Lida.

Många brottsutredningar har det blivit, men den Kenneth Dahlberg mest kommer att minnas är värdetransportrånet 1995 vid Ö&B i Södra.

Norrmalmstorgsdramat i Stockholm. Poliser rusar mot säkerheten, risken fanns att bli beskjuten av rånaren. Gisslandramat i samband med rånförsöket mot Kreditbanken kom att utspela sig mellan 23:e och 28:e augusti. Rånaren Jan-Erik Olsson steg in på bankens kontor beväpnad med en kulsprutepistol och tog fyra banktjänstemän som gisslan. Han begärde att den kände bankrånaren Clark Olofsson skulle transporteras till banken från fängelset i Norrköping

Annons
Annons
Annons