Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

"Det finns ett annat sätt att leva på"

Niklas Taliaferro, 27, insåg att det moderna samhället är ohållbart. Han bytte livsstil och lever nu efter mottot att ”förvildas”.

27-årige Niklas Taliaferro möter oss i kläder och skor av garvat dovhjortsskinn och en värmande överdel av rödrävspäls. Dovhjortsskinnet har garvats med ägg och hjärna. Ja, kanske låter det lite märkligt, men exakt så gjorde våra förfäder, förklarar han.

– Hjärna innehåller en hel del fett. När djuret nedlagts så togs hjärnan ut för att fetta in skinnet så att det blir mjukt, säger Niklas Taliaferro, som tre gånger spenderat en årslång period ute i vildmarken utan kontakt med det moderna samhället.

Två av åren var i Wisconsin, USA, och ett år i de sörmländska skogarna runt Mölnbo och Gnesta.

– Det har gett mig oerhört mycket, en kontakt med naturen och mig själv, säger han.

När han inte lever i vildmarken bor Niklas i en tio kvadratmeter stor vagn i kollektivet Backen vid Långbro gård, där han har bott i tre år. Mellan veckorna

i skogen pluggar han till behandlingsassistent på distans och jobbar på ett LSS-boende i Mölnbo.

På kollektivet odlar han och de andra egna grödor men samlar även föda från naturen.

Men att helt klara sig utan ”köpmat” går inte – ännu. När han däremot beger sig av till skogs är det överlevnad som gäller helt och hållet.

– Vi är fortfarande en del av samhället, vi lever också ett vanligt liv samtidigt som vi lever i vildmarken, säger Niklas, som tillsammans med några andra driver föreningen Naturliv.

De beskriver sig som en grupp människor som är intresserade av att ”förvildas”. Niklas håller bland annat kurser och föredrag i överlevnad.

– Jag vill visa att det finns ett annat sätt att leva på. Det som verkligen drar mig till vildmarken är den djupare kontakten med mig själv som man får när man lever där. Jag tror att det är viktigt för oss som människor, det är också svårt att göra något åt miljön om man inte har någon relation till den, säger han.

Att lära sig att leva i det vilda tar sin tid. Det gäller att hitta mat, bygga en sovplats

skyddad från väta och göra upp eld på det uråldriga sättet. Men enligt Niklas är det inte den största svårigheten när man lever en längre tid i skogen.

– Den största överlevnadsutmaningen är inte att göra upp eld med pinnar eller samla mat eller veta vilken kniv som är bästa att ha. Den största utmaningen är att kunna fungera med andra människor.

När Niklas levt sina årslånga perioder i skogen har han gjort det med sex sju andra personer. När kylan biter på vintrarna och orken sinar på sina håll gäller det att få gruppen att fungera.

– Vi är sociala varelser som har ett behov av kontakt. Men att vara en grupp är också effektivare. Om man är fler kan några hålla vinterelden i gång medan andra samlar mat. Man är beroende av varandra.

Ute i skogen lever Niklas på sådant som getramsrötter som växer på bergshällar, kaveldunsrötter, nässlor, grobladsfrön, kräppa och en del fiske.

– Fiskekrok och lina har vi som undantag haft med oss. Ibland även torkat kött.

Viktigast är att hålla sig torr. Täta granar är bra att bygga en bivack under.

En gång när Niklas levde en månad ensam långt in i skogen en vinter, kom ett skyfall tätt följt av en köldknäpp.

– Alla kläder och sovsäcken var blöt och det skulle ta fyra timmar att springa till närmasta hus, säger han.

Niklas fick göra upp eld. I vanliga fall klarar han det på ett par minuter med pinnar. Men den här gången var pinnarna också våta – han kämpade i en och en halv timme innan det tog sig och han kunde torka kläderna.

Ännu snabbare går det om han använder sig av bågsträngstekniken. Det visar han genom att ta fram en träpinne samt en bräda med hål i och en bågliknande gren med en tråd av senor. Han tar några nävar torrt hö från marken samt en bit enbark som han formar som ett nystan och kör i gång. Snart ryker det i brädan och i dess hål bildas en bit glödande kol som han lägger i nystanet och blåser liv i elden.

Har du råkat ut för några farliga djur någon gång?

– Inga däggdjur, det absolut farligaste djuret vi har är fästningen. Jag har fått borrelia men tillfrisknat men har en vän som har kronisk borrelia. Borrelia

är den största epidemin i USA just nu och mycket farligt. Enda sättet är att kolla sig själv två gånger inom loppet av tolv timmar, då hinner man inte få smittan även om den biter sig fast.

Annons
Annons
Annons