Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Ränteavdragen ska vara kvar

Ledare

Så var det dags igen. Ett utspel om att ränteavdragen ska försämras.

Martin Andersson, Finansinspektionens generaldirektör.

I Dagens Nyheter krävde Finansinspektionens generaldirektör Martin Andersson att politikerna ska ”trappa av” ränteavdraget. Den här gången är dock argumenteringen något annorlunda. Normalt brukar argumenten fokusera på att sänkta ränteavdrag ska få människor att låna mindre, men Andersson talar i stället om att avdragen kommer att bli dyra för staten när räntan stiger igen, men att det nu är möjligt att sänka dem eftersom räntan är så låg.

Det är onekligen det mest cyniskt teknokratiska argumentet hittills. Det utgår från den i och för sig rimliga bedömningen att räntorna kommer att bli högre. Men om räntorna stiger är det väl snarare de personer som köpt dyra lägenheter och hus som sitter mest illa till, inte staten.

Det är lätt att tänka sig en situation där slopade ränteavdrag pressar priserna på bostäder samtidigt som höjt ränteläge gör att effekten förstärks. Då kan även de familjer som har marginaler i sin ekonomi få problem.

Det avdrag man som privatperson kan göra för de räntor man betalar är den andra sidan av att privatpersoner betalar skatt på alla ränteintäkter man har. Vare sig man sparar i bank eller lånar ut pengar på något annat sätt så betalar man 30 procents skatt på de ränteintäkterna. Även den som bara bryr sig om statens ekonomi inser att ett allmänt höjt ränteläge inte bara ger minskade skatteintäkter genom ökade avdrag, utan också ökade inkomster för staten genom ökade skatteinbetalningarna.

Principiellt hänger detta med avdrag för räntekostnader och skatt på ränteintäkter ihop. Redan bryter staten faktiskt mot principen. Det är nämligen inte möjligt att göra hur stora ränteavdrag som helst. Den som har ett totalt underskott av kapital ett år på över 100 000 kronor, får bara göra avdrag för 21 procent av underskottet över det beloppet.

Det är klart att man kan följa principerna och både sänka avdraget och sänka skatten. Men att sänka skatten på kapitalinkomster har fördelningspolitiska och principiella problem. När den stora skattereformen genomfördes var principen att inkomst av arbete och kapital i princip skulle beskattas lika, även om den principen inte upprätthålls fullt ut.

Då sattes skatten på inkomst av kapital till 30 procent, vilket ansågs motsvara kommunalskatten.

Det verkliga problem som ska lösas med sänkta eller slopade ränteavdrag är naturligtvis inte balansen i statskassan. Det handlar i stället om att det finns delar av landet där bostadspriserna stigit väldigt kraftigt. En rad åtgärder har redan beslutats för att minska den risk människor tar vid bostadsköp, både i form av begränsningar i hur stor andel an får låna och krav på amortering av nya lån. Samtidigt finns det delar i landet där bostadsvärdena är så låga att det är svårt att få lån till att bygga nytt. Ett nytt hus kan nämligen inte säljas på marknaden för i närheten av vad det kostar att bygga.

För att lösa problemet med kraftigt stigande bostadspriser är det nödvändigt att skapa balans på marknaden, både genom en tillväxt i hela landet och bättre järnvägar, vägar och bredband som gör att efterfrågan på bostäder kan spridas och genom att underlätta för att bygga nytt där efterfrågan finns.

Kombinerat med att lån också ska amorteras, vilket ger marginaler för hushållen, kommer det att ge stabila förutsättningar utan att ändra på principerna för ränteavdrag.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons