Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Partier behöver ett modernare ledarskap

Ledare

Två ifrågasatta partiledare: Anna Kinberg Batra (M) och Jan Björklund (L).

Riksdagsåret avslutades med ett par turbulenta veckor i svensk politik, särskilt för Moderaterna och Liberalerna där ledarskapet utmanas.

Liberalernas siffror är inte mycket sämre än vanligt, SCB:s stora partisympatiundersökning för maj visade en position strax ovanför spärren, vilket är var L legat de senaste åren. Då har Kristdemokraterna egentligen det mer svettigt med upprepade mätningar under riksdagsspärren med KD delar inte L och M:s problem med bristande auktoritet internt för ledningen.

Både Jan Björklund (L) och Anna Kinberg Batra (M) har blivit ifrågasatta, särskilt de senaste två veckorna. Moderaterna brottas med lågt förtroende bland allmänheten och uppenbara problem att hantera den splittring som deras skiftande budskap skapar.

Vissa ifrågasätter Kinberg Batra även internt, men det känns främst som man i partiet är rädda för faktumet att hon inte går hem hos väljarna. Den presskonferens som hölls där hon meddelade att hon sitter kvar bekräftade dock att det inte blir något byte. Får hon stöd i det här skedet är det ingen som hinner och orkar utmana innan valet som om en sommar bara är precis ett år bort.

Då har L en jobbigare situation vad gäller deras interna partikultur. Björklund är inte den mest populära partiledaren, men han har inte heller direkt minskat opinionsstödet under de sista åren av sitt ledarskap. Däremot verkar det finnas ett internt tryck på att han nu har suttit för länge, mest från gräsrotsmedlemmar. Vid samma tidpunkt som M:s kris blev det bekräftat att Brigitta Ohlsson, som länge varit en stark röst i partiet, nu utmanar honom öppet. Många medlemmar stödjer henne, många i partiets ledning är lojala med Björklund. Beskedet om att det inte blir någon vägledande medlemsomröstning om ledarskapet väckte därför en hel del reaktioner.

På en arena som den politiska är personfokus i längden oundvikligt eftersom det alltid finns ett mått av popularitetstävling – samtidigt är det också en del av utmaningen. Många svenska väljare känner motvilja inför personstrider och tjafs, särskilt unga.

På en arena som den politiska är personfokus i längden oundvikligt eftersom det alltid finns ett mått av popularitetstävling – samtidigt är det också en del av utmaningen.

Allt färre svenskar är i dag engagerade i föreningar och civilsamhället och partiernas medlemssiffror klättrar neråt år efter år. Just nu är det två allianspartier som krisar, men hotet är giltigt för alla. Partierna får inte bli krympande kompiskretsar som gnabbar på varandra i ledarstrider, då kommer de göra sig irrelevanta för många medborgare och det förlorar hela demokratin på.

När Centerpartiet valde Annie Lööf skedde det efter en genuin och gedigen förankring blanda alla medlemmar. Alla andra partier borde ta lärdom av detta. Slutna rum med allsmäktiga partistyrelser och valberedningar och knivar i ryggen bakom stängda dörrar kommer aldrig att locka morgondagens medlemmar. Och opinionssiffrorna riskerar att bli där efter med mer splittring och stöd för tillfälliga populiströrelser.

Annons
Annons
Annons