Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Integration – mer än ett besvärligt ord

Inför S-kongressen i veckan menar flera socialdemokrater att integrationspolitiken skymmer sikten för den avgörande uppdelningen: klass. De föreslår att integrationspolitiken och integrationsministern avskaffas. Partiledningen stödjer förslaget.

Annons

Efter regeringsskiftet 2006 lades S-skapelsen Integrationsverket ner. Sedan dess har också S-märkta Integrations- departementet knoppats av och integrationsministern har flyttats till Arbetsmarknadsdepartementet. Men det räcker inte för S, som nu helt vill avskaffa integrationspolitiken. ”Partiet som började tala om integration i Sverige vill i dag inte ens ta i ordet”, skriver Svenska Dagbladet och pekar därmed på det omfattande politiska skifte som detta förslag innebär.

Få politiska områden präglas i dagsläget av så ideologiskt frikopplade positioneringar som integrationspolitiken. Liberala partier står allt oftare för strukturbaserade särlösningar – skattesubvention-erade bostadsområden och förlängd skolplikt för (enbart) nyanlända elever – medan Socialdemokraterna nu alltså intar en mer liberal hållning med fokus på generella lösningar utan etniska dimensioner.

Socialdemokraternas fullkomliga ointresse för integration har varit tydligt under en lång tid (vilket jag skrivit om tidigare). Därför är det välkommet att detta förhållningssätt nu kommuniceras ut till väljarna. Det är alltså inte ointresse, utan principer och aktiva ställningstaganden, som ligger till grund för att integration behandlats så styvmoderligt.

Bakom S-förslaget finns också en rad viktiga frågor som är värdefulla att diskutera vidare. Var börjar och slutar integrationspolitiken? När övergår en arbetsmarknads-, bostads- eller utbildningsfråga till att vara en integrations-angelägenhet?

Faktum är att de skarpaste verktygen rörande arbetsmarknad, bostäder och utbildning – de frågor som dominerar integrationsministerns uppdrag – ligger på andra ministrars bord. Men betyder det att integration helt saknar betydelse?

När Svenska Dagbladet frågar S tidigare integrationspolitiska talesperson Luciano Astudillo om en slopad ministerpost ”inte riskerar att nedprioritera de frågor som brukar kallas för integrationspolitiska” svarar han att ”nej, det här liknar den ’mainstreaming’ man brukar tala om när det handlar om jämställdhet. Medvetenheten ska genomsyra alla politik-områden.”

Är detta ett besked om att Socialdemokraterna planerar att avskaffa även jämställdhetsministern?

Givetvis inte. Det finns inte någon intern opinion till stöd för ett sådant förslag. Alldeles för många socialdemokrater brinner för jämställdhet och att avskaffa ministerposten har uppenbara risker.

En regeringspolitik genomsyrad av lika- behandling låter vackert, men hur går det till? Finns det inte en poäng med att det är en persons uppdrag, och i förlängningen ansvar, att se till att just detta också efterlevs? För vem ska vara pådrivande i frågan om ingen äger den? Vem prioriterar poster i budgetförhandlingarna utanför det huvudsakliga uppdraget?

Socialdemokraterna har rätt i att integration är ett begrepp som inte kan användas utan eftertanke. Det finns också en poäng i att artikulera att en bostadsminister även har ansvar för trångboddheten i Södertälje och att justitieministern är rätt person när invandrare kallblodigt mördas bara för att de är invandrare. Inte integrationsministern, som tidigare varit fallet. Men konsekvensen av Socialdemokraternas drastiska förslag är också att frågor kring till exempel nyanlända invandrares etablering, språk- och samhällsutbildning faller platt till marken.

Kanske är etableringsminister en mer korrekt beskrivning av uppdraget. Så om det är begreppet integration som får det att skava för Socialdemokraterna förslår jag en ny etikett på uppdraget. Men att slopa posten är mer komplicerat än vad partiet låter påskina.

www.SverigesResurser.se

Amanda Björkman

Annons
Annons
Annons