Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För alltid ett alibi

Slöjförbud i skolan, gynundersökning för att upptäcka könsstympning, förändrad föräldraförsäkring för nyanlända och språktest för medborgarskap. Nyamko Sabunis (FP) politiska karriär har präglats av kontroverser.

Annons

Av reaktionerna att döma såhär dagar efter att hon meddelat att hon lämnar regeringen är det inte som jämställdhetsminister hon gjort avtryck – det är i integrationspolitiken hennes engagemang har påverkat.

Vissa av Sabunis förslag har utan tvekan förtjänat att kritiseras.

Andra frågor har med tiden visat sig vinna gehör – förändringen av föräldraförsäkringen är just en sådan. Men av någon anledning är det inte bara Sabunis politiska ståndpunkter i sak som upprör, det är lika mycket hon som avsändare i egenskap av svart, invandrad kvinna. I min av rasister välbesökta mejlkorg är det bara Mona Sahlin som kan mäta sig i mängden personpåhopp.

Men det är inte bara i min mejlkorg detta har pågått. Ett av de grövre övertrampen under Sabunis politiska karriär stod debattören och antirasisten Kurdo Baksi för när han i DN Kultur utan omsvep kallade Sabuni för regeringens perfekta alibi. Till synes fullkomligt ogenerat skriver han: ”Med bestämda steg och elegant svart klänning klev en sommardag 1995 en ung tjej in på mitt kontor i centrala Stockholm. Efter några minuter lånade hon samtliga svenska riksdagspartiers program. Tre veckor senare ställde hon en fråga: I vilket parti kan en svart kvinna som talar bra svenska göra karriär? Utan att tänka gav jag henne ett svar som ännu plågar mig: det socialliberala Folkpartiet. Några minuter senare försvann hon med Folkpartiets partiprogram. (...) Sju år efter vårt möte blev hon riksdagsledamot för Folkpartiet. Sedan rullade karriären på. Sverige skrek efter icke-europeiska ’muslimska’ kvinnor med högeråsikter och som kunde sätta invandrarna på plats.”

Många klär in sina agendor och åsikter. Här har vi en man som gör oss tjänsten att tala klarspråk och i samma veva ge en fullfjädrad lektion i härskarteknik. Sällan har en minister reducerats så. Samma man twittrade härom-dagen med humorn i högsta hugg att ”med Nyamko Sabunis avgång består Reinfeldts regering nu bara av killar som liknar Kalles Kaviar och tjejer som Kristina i Utvandrarna!” Roligt, för att vara den person som tidigare så effektfullt stigmatiserat den enda ministern som faktiskt avvek från just den normen.

Adam Cwejman skriver i sin nyutkomna bok Välviljans rasism (Timbro) om just

detta ständiga etiketterande och driver genom boken en tes om att antirasismen i sig bygger på rasistiska föreställningar: ”Vi vill inte att någon ska diskrimineras eller på annat sätt drabbas av nackdelar till följd av sin härkomst. Sedan gör vi inget

annat än att fixera oss vid just härkomst som ett led i att förbättra samhället.” Vad Kurdo Baksi ger uttryck för är en extrem version av detta.

Tyvärr förs denna ”anti-rasistiska” återvändsgränd ofta fram som motkraft till Sverigedemokraterna. En syn där vita medelålders män aldrig kan bli kränkta. Och där en svart kvinnlig minister aldrig kan bli någonting mer än ett alibi för vita mäns

intressen. Invandrarkostymen sys just nu allt snävare av såväl rasister som välvilliga antirasister.

Därför är behandlingen av Sabuni en bra påminnelse om det självklara. Vill du och jag vara mer än representanter för våra kön, hudfärger och födelseland måste vi också behandla andra efter samma devis.

Annons
Annons
Annons