Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kiras arbete får möblera hemmet

Rum för skapande. Det sägs att hemmet speglar vem du är. Det stämmer nog i alla fall med konstnären Kira Malmsten och hennes hem.

Annons

Ett konstnärshem. Det syns att det bor en konstnär i lägenheten. Kira Malmsten i Järna bor i en av Telge bostäders fastigheter på Mölnbovägen. Foto: Jonas Tetzlaff

Kira Malmsten bor i ett hus i Järna som är byggt 1949 och som ägs av Telge bostäder. Det är en trea på 67 kvadratmeter, en hörnlägenhet med fönster i tre väderstreck. Här har hon bott sedan 1995.

– Det är jätteskönt att inte bo i hus längre. Här slipper jag möss, flugor, stuprännor som ska rensas, tak som behöver borstas, äppelträd och vinbärsbuskar. Och plommon som ska plockas. Vi skulle göra 250 burkar sylt så att vi hade en burk varannan dag. Och vi bakade och vi ystade, säger Kira Malmsten och skrattar.

– Nu kan jag cykla ut och plocka lite blåbär och hallon när jag känner för det. Och när man fyllt 65 år får man väl nästan också palla lite äpplen. När ingen ser, säger hon.

Saknar du inget med att bo i villa?

– Jo, att kunna sitta på trappan och dricka mitt kaffe och titta på vitsipporna, säger Kira och ler.

Lägenhetens disposition är något annorlunda. Kira har en smal hall med speglar som reflekterar ljuset från fönstret i sovrummet intill, vilket gör att hallen ser större och ljusare ut än vad den är. Hon har vidare ett sovrum, ett kök, badrum med badkar och en stor ljus ateljé i stället för ett vardagsrum, eller finrum som det kallades förr. Jo, kanske har hon ändå ett finrum. Hon har ju ett kontor. Och det kan man väl också kalla för ett finrum, tycker Kira. Där står ju faktiskt också två fåtöljer.

– Ett blandat kontor och finrum, säger hon.

Men var står tv:n?

– Det har jag ingen. Jag vill jobba i stället. Det är klart att det finns en och annan dokumentär som jag skulle vilja se. Annars tycker jag att folk larvar sig så mycket i tv. Jag blir generad. Men jag lyssnar mycket på radio.

Köket är, precis som övriga rum, ljust och trevligt. I fönstret har Kira pyntat med videkissar och blåbärsris, som börjat blomma i värmen inomhus.

Det är inte mycket som är renoverat i köket sedan huset byggdes 1949. Det är inget alls, påpekar Kira. Förutom vitvarorna då.

– Jag trivs jättebra här. Och skulle de få för sig att renovera, då skulle jag sätta mig på tvären rejält, säger hon och öppnar en kökslucka.

– Det är originalskåp, hyllor av riktigt trä.

I köket finns också ett av få spår som skvallrar om att Kira är barnbarn till en av landets genom tiderna största möbelformgivare, Carl Malmsten. Det är ett par av hans mer kända verk. Stolen Lilla Åland. Hon berättar att hon bara har tre möbler efter farfar.

– Själv har jag aldrig haft någon ambition att bli stor eller känd. Jag envisas med att göra grejer som ingen frågar efter. Men visst, det är bra att få in stålar ibland.

Det var först vid 36 års ålder som Kira förstod att det var skapa hon ville, även om hon alltid tecknat och målat.

– Jag växte upp med farfar och farmor i samma hus. Och det kunde vara hämmande, inget var gott nog. Farfar var ju den bästa. Men jag försökte vara farfar till lags, säger Kira och går in i ateljén igen.

Det är ändå här inne hon trivs som allra bäst.

Tre månaders arbete. Kira Malmsten med en av sina båtar i ateljén.

Uppåt väggarna. Hemmet är fullt av Kira Malmstens konst.

Rustikt. Köket är gediget och inte renoverat på flera årtionden.

Alternativ. Tv:n är utslängd. ”Jag vill jobba”, säger Kira Malmsten.

Annons
Annons
Annons